Legenden om när Gud skapade världen

En legend säger att när Gud skapade världen så såg han att han hade förbisett en liten bit av den. Han hade en handfull av de mest underbara rester kvar i sin hand och med dessa skatter skapade han Slovenien. Han strödde allt från berg, skog, hav, grottor, kullar, sjöar, slättland och floder över det lilla landet.

Sedan sade han: "Här ska det bo glada människor," och han fortsatte "sång ska bli deras helg." Och så blev det. Slovenerna har sjungit genom hela sin historia; när de gladdes, när de led och när de gjorde uppror mot förtryck samt för rätten att leva som ett respekterat folk under den fria solen...


Regina - Moja zemlja (Min jord)

Det lite över 20 000 kvadratkilometer stora landet bebos av cirka 2 miljoner invånare. Det omges av stora nationer som sedan urminnes tider på alla sätt försökt lägga beslag på området. Det har inte varit lätt att bo i det blodiga Centraleuropas magtrakter, där under historien hundratals krigshärar dragit förbi i en av de viktigaste korsningarna mellan civilisationer. I kontrast mot det svåra livet står skönheten hos den mustigt grönskande och omväxlande naturen med alla de små och stora överraskningarna och säregenheterna både ovan och under jord - ett riktigt sagolandskap. I denna del försöker jag samla det som är mest typiskt för varje landskap i Slovenien.

I världen finns det ca 150 större och ca 50 mindre länder än Slovenien, som är ca 20.273 kvadratkilometer stort - men mycket få länder kan jämföra sig med Slovenien i landskapets mångfald.

I detta lilla hörn av Centraleuropa möts och vävs fyra stora europeiska makroregionala natur-geografiska enheter samman med varandra: Alpvärlden med sina berg och dalar, Pannoniens slättlandskap med den kuperade periferin, Dinarbergens karstlandskap med platåer och dalgropar samt Medelhavsvärlden med kuperat landskap och en mild, hälsosam inverkan från Adriatiska havet.
Naturliga faktorer som avgör enhetstillhörigheten är bergarter, relief, klimat och växtriket. Beroende på vad i dessa faktorer som överväger i olika områden delas Slovenien upp i fyra natur-geografiska zoner, dvs. Alpzonen, Pannonienzonen, Dinarzonen och Medelhavszonen.

På grund av den hundratals år gamla uppdelningen under Habsburgmonarkin och även tiden innan dess (se del 2) samt Österrike-Ungern (se del 5) används än i dag uppdelningen i dåtidens kronlandskap (se bilden till vänster): Štajerska/Steiermark (4), Kranjska/Krain (2), Koroška/Kärnten (3), Goriška/Görz (1) och Istra/Istrien (1 nedan); delar av dessa kronlandskap befinner sig idag utanför Sloveniens gränser och syns ej på bilden. Inom det självständiga Slovenien har av de forna slovenska områdena endast Kranjska/Krain/Carniola bevarats i sin helhet.

I dagens Slovenien finns följande ickeofficiella slovenska landskap: Gorenjska (2a), (slovenska) Štajerska (4), Prekmurje (5), (slovenska) Koroška (3), Notranjska (2b), Primorska (1) och Dolenjska (2c).
Landet kan för turisten med fördel delas in i områden med följande smeknamn Solens väg (slo. Sonceva pot), Gårdfarihandlarrutten (slo. Krošnjarska pot), Vindens väg (slo. Vetrova pot), Guldhornsrutten (slo.Zlatorogova pot), Smaragdrutten (slo. Smaragdna pot) och Bärnstensrutten (slo. Jantarjeva pot).

Prekmurje

Till 1919 levde befolkningen i Prekmurje (landskapet på andra sidan floden Mura) avskilt från de övriga slovenerna under ungersk överhöghet, med sitt centrum i Budapest. Men de envisades med att behålla sin slovenskhet (se länk) i sitt medvetande, i språket och i sina traditioner hur mycket de regerande än försökte omvända dem. Under 800-talet hade slovenerna kring västra stranden av den idag ungerska Balatonsjön (slo. Blatno jezero - betyder ordagrant Lersjön) ett relativt rikt kulturellt och militärt centrum, Kocljevina. Pannonien ingick under 800-talet i det slovenska kungariket regnum Carentano (se del 2). När ungrarna besatte det rika Pannonien (se del 4) försvann slovenskheten bland dem kring Balatonsjön succesivt fram till 1200-talet, dock hade innan dess nära 1000 slovenska ord tagits upp i det ungerska ordförrådet. Efter en långvarig konflikt gällde först på 1200-talet till slut gränsen mellan Ungern och Štajerska/Steiermark vid floden Mura.

Efter en blomstrande period följde åter krig och elände (se del 2 och del 4). På 1600-talet satte turkarna gränsen för sin kontroll på staden Murska Sobotas furstukvist. Sedan följde ännu en kulturell renässans framförallt inom litteraturen. Under 1700-talet grundade man sin egna dialektala protestantiska rikliga litteratur. Just att protestantismen levde vidare där är karakteristiskt för Prekmurje, till skillnad från det övriga Slovenien som upplevde motreformationen (se del 3) och sedan dess övervägande har bekänt sig till katoliscismen.

Prekmurjedialekten, även kallad panonnonienslovenska (se del 4, på ungerska Vend nyelv, Prekmurjei nyelv) kallades för länge sedan Vandalszki jezik eller Vandalszka Vüszta (ung. Vandál nyelv), dvs. vandalspråket.

Vlado Kreslin och Beltinška banda - Ce bi jes bijla fcelica Lanskapet Prekmurje utmärker sig med sin leriga bördiga jord och våtmarksliknande förhållanden.
Livet där har skildrats framförallt av författaren Miško Kranjec (se del 7) och även av författaren, poeten och dramatikern Feri Lainšcek.

Musik som skildrar den typiska melankoliska stämningen från ett dimmigt landskap framförs av Vlado Kreslin (se länkarna från bilderna till vänster och höger).
Vlado Kreslin - Jouzek

Av alla de slovenska områdena så finns endast i detta landskap i de nordöstra delarna, särskilt i skogsbrynen där de har sina bon i håligheter i stammarna, den vackra och sällsynta blåkråkan.

Men den fågel som är så typisk för detta landskap att det har blivit en symbol för områdena runt floden Mura är storken. Den bygger sina bon på byggnader, på taken, i skorstenen och i träden.

Zlatovranka - Blåkråka
Bela štorklja - Vit stork
Flytande kvarn på floden Mura
Vidra - Utter
På floden Mura fanns förr 40 flytande kvarnar. Idag finns endast en flytande kvarn kvar, en typ av kvarn som förr var typisk för denna idag mycket förorenade flod. Mura smutsas ner redan innan den ringlar in på slovenskt territorium från Österrike.

Vid Ljutomer lever uttern kvar i rent vatten. Det är ett av de europeiska djuren som blir allt sällsyntare på grund av människans hänsynslösa exploatering av naturen.

En sida som samlar intryck i form av bilder från Prekmurje är www.prekmurje.com.

Typiska för området är också de vida fälten med bovete, som blommar först på hösten med sina vitrosa blommor, vilka även uppskattas av bina.

De typiska husen för området, Pannonienhusen, beskrivs i del 11.

En gammal sed från Prekmurje är Borovo gostüvanje (se del 12).

Kända maträtter som härstammar från Prekmurje är Prekmurska gibanica och Bograc. Mindre kända är Bujta repa, olika stekta sopprätter, Posolanka (Saltsoppa), bovete-, majs- och vete-zlevanka, retaš (olika sorters strudel) och bosman (en kaka). Det finns även många vinsorter. Till maten används oftast pumpolja (se del 13) och stark paprika. Mer om Prekmurjes skyddade matprodukter finns på hemsidan Diši po Prekmurju - Scent of Prekmurje.
Bovete-zlevanka
Bograc
Vallmopasta
Vrtanek (sv. Kringla)
Prekmurska gibanica

Prekmurje är känt för att romerna (se nedan) där redan sedan länge har funnit en harmonisk samvaro med den övriga befolkningen, något som kräver en anpassning från båda håll såväl från romerna som från slovenerna.

En numera klassisk låt framförd och skriven av Vlado Kreslin (se ovan) är låten Tista crna kitara (Den svarta gitarren). Det amerikanska bandet The Walkabouts har gjort en cover på låten som heter That black guitar, som finns på deras album Train Leaves At Eight (2000
). Se det slovenska originalet på länken från bilden till höger (samt text nedan):

Kreslin - Tista crna kitara

Bil sem še Vladek,
ko so - kot vedno za praznik -
prišli
brkati cigani v hišo igrat.
Oce je stopil v sobo po tisto crno kitaro,
ki jo je kupil
za prvo placo.

Gospod tisto kitaro še imate,
gospod, tisto crno kitaro še imate?
Gospod, tista bila je res dobra.

So ga spraševali
š e dolgo po tem,
zmeraj, ko hoteli so prositi drobiž.
Zmeraj, ko igrali so v vaški gostilni
in hodili v pavzah do šanka.
Pa njihove žene,
ko prišle so pred vrata
po stare obleke,
so rade vprašale:

Gospod, tisto kitaro še imate,
gospod, tisto crno kitaro še imate?
Gospod, tista bila je res dobra.

Vcasih, ko pridem domov,
sedim pod kostanji
in pijem,
pijem s prijat'li,
ki tam še živijo.
Takrat, skoraj vedno
pri mizi
za nas zaigrajo
in vprašajo,
otroški obrazi
s hripavim glasom:

Gospoud, tisto gitaro šce mate,
gospoud, tisto carno gitaro šce mate?
Gospoud, tista je bijla dobra,
tista je bijla dobra.

Jag var ännu Vladek,
när de - som alltid vid högtider -
kom
mustaschprydda zigenare att spela i huset.
Far gick in i rummet efter den där svarta gitarren,
som han hade köpt
för sin första lön.

Herrn den där gitarren har ni den än,
herrn, den där svarta gitarren har ni den än?
Herrn, den var verkligen bra.

Frågade de honom
långt efter det,
alltid, när de ville be om småpengar.
Alltid, när de spelade i bykrogen
och kom till bardisken i pausen.
Och deras kvinnor,
när de kom framför dörren
efter gamla kläder,
frågade gärna:

Herrn den där gitarren har ni den än,
herrn, den där svarta gitarren har ni den än?
Herrn, den var verkligen bra.

Ibland när jag kommer hem,
sitter jag under kastanjerna
och dricker,
dricker med vänner,
som bor där än.
Då, nästan alltid
vid bordet
spelar de för oss
och frågar,
barnansikten
med hesa röster:

Herrun den där gitarren har ni dan an,
herrun, den där svarte gitarren har ni dan an?
Herrun, den va bra,
den va bra.

Slottet Grad na Gorickem i Prekmurje är det största slottskomplexet i Slovenien. Det har så många rum som det finns dagar på året, dvs. 365. Det omnämns för första gången år 1275, men stod med säkerhet på sin plats redan 1208. Det byggdes visst upp av tempelorden.

Det bytte ständigt ägare från kyrkliga till lekmanna, kungliga och icke-kungliga. I slutet av och efter 2:a värlskriget plundrades slottet och lämnades att förfalla. Man försöker nu att restaurera det så smått och eldsjälar har ordnat ett litet museum i slottet.
I Slovenien finns det många kurorter och i Prekmurje finns två av dem, Terme 3000 Moravske Toplice och Terme Lendava.
Kommunen Beltinci Kommunen Cankova Kommunen Crensovci Kommunen Gornji Petrovci Kommunen Rogasovci Združenje obcin Slovenije är en organisation som samlar kommunerna i Slovenien och tillvaratar deras intressen .

Till vänster syns exempel på några kommuner från just Prekmurje.

Štajerska

Štajerska/Steiermark är ett av de områden som tillhörde det forna slovenska riket Karantanien, men blev ett sjävständigt furstendöme år 1180 (se del 2). 1246 uppkom en tvist med Koroška/Kärnten om landsvapnet med pantern, vilket ledde till att Štajerska fick byta färg på sitt vapen till de nuvarande (se del 1). Under historiens gång har det slovenska språkområdet minskat i Štajerska och efter 1:a världskriget (se del 6) var det framförallt en mans förtjänst, Rudolf Maisters (se del 6), att åtmintone den nedre delen av landskapet kom att tillhöra Slovenien.

Den slovenska delen av Štajerska kan man dela upp i Prlekija/Slovenske gorice, Ptujfältet, staden Maribor, Pohorje samt Dravadalen.

Slovenske gorice är ett stort kulligt område i nordöstra Slovenien och delas geografiskt upp på Västra Slovenske gorice och Östra/Ljutomer-Ormovž Slovenske gorice eller Prlekija. Kullarnas toppar når upp till 300 eller 400 m över havet. Slovenske gorice gränsar i öster till floden Mura, i väster till floden Drava, i söder till den kroatiska gränsen och i norr till floden Gomilica i Österrike. Klimatet är subpannoniskt med markant värmeväxling och nederbörden är i genomsnitt 1000 mm/m2.

Prlekija, som utgör en del av Slovenske gorice, har sin alldeles särskilda identitet. Ett landskap fyllt av motstridigheter och vänligt mot invånarna som är kända för sin Prlekijadialekt och sina starka band till hemmet. Där finns även Ljutomer, som är Prlekijas huvudstad, och Jeruzalem, som är känt för sina utsökta viner.
Tadej vesenjak - Stanko si je küpa avto

Människorna är påhittiga och skojar gärna på sin egen bekostnad, men ännu hellre retas de med grannen. Allt detta visar sig i byavapnen (se del 2), som utgör en del av det rikliga folkloren och kulturarvet. Vapnens innehåll ger en fingervisning om det typiska för byn och dess invånare. Prlekijainvånarna är annars kända för att vara arbetsamma, tåliga, samvetsgranna och ärliga människor.

En sångare som sjunger med Prlekijadialekten är Tadej Vesenjak.

Tadej Vesenjak - Mloda küra

Förutom för sina viner så är man känd även för sin särskilda mattradition. Matälskare kan välja mellan många rätter, däribland žganci, mjölksoppa, gräddsoppa med svamp, potatisgräddsoppa, svampsoppa med bovetegröt, köttet tünka (se del 13) samt många andra godsaker.

Zganci
Mjölksoppa
Gräddsoppa med svamp
Bovetegröt med kantareller
Tünka

Prlekija är i huvudsak ett jordbrukslandskap och där har funnits många kvarnar av alla de slag. De mest kända är vattenkvarnen Babicev mlin vid floden Mura, vindkvarnen vid Stara Gora samt vattenkvarnen vid ån Gibna, som har stått där i 200 år.

Klopotec är en trävindflöjel i vingården som skramlar och jagar bort fåglar. I Prlekija har den oftast fyra rotorblad och i regel är vart och ett av dem av olika träslag. Den anses ha en särskild kraft att skydda vingården inte bara mot skadedjur.

I Slovenske gorice produceras framförallt vitt vin: vit pinot, chardonnay, gul muskat, sauvignon och av de röda nästan bara pinot noir. De äldre sorternas popularitet (žametna crnina/black velvet, modra portugalka) har sjunkit på senare tid.


Štajerska är känt för sina vita viner
Typiska för vingårdarna i regionen är vinddrivna skramlor, klopotci.
Vingårdarna följer kulle upp och kulle ner.
Förr behövdes färjor för att ta sig över floden Mura.
Från Jurinšici i Slovenske gorice härstammar Janez Puh (se del 5) och där finns idag ett museum (se bilderna nedan) i hans barndomshem, också det ett Pannonienhus (se del 11). Han blev cykelmärket Styrias och motorcyklarna Puchs fader samt grundare till koncernen Puch-Werke.

Han var en uppfinnare med många patent inom sitt specialistområde och var den som uppfann bl.a. cykeln med lika stora hjul och biltaket (det sista av kärlek till sin hustru).

Slottet Hrastovec vid Lenart är ett av de mäktigaste slovenska slotten och det nämndes första gången 1265. Det har under åren byggts till och utgör nu en enorm sammansatt byggnad med den gamla delen i söder.

Staden Ljutomer har under historien varit känt för sina travtävlingar och tävlingshästar. Tre gånger om året samlades förr och ännu idag de bästa travhästarna från när och fjärran på stadens travbana.

Ptujfältet består av staden Ptuj, den äldsta staden i Slovenien, samt fältet som omger det med den kuperade periferin. Det finns knappt ett hus eller en bonde i trakten som inte har en arkeologisk fyndplats på sin gård. Bland fynden finns silvermynt och hängen, rester av romerska byggnader och många gamla gravar, svärdar, rakhyvlar, skålar och spännen i brons, antika vapen, rustningar och stridsknivar, en sminkask i brons som troligen är det enda fyndet i sitt slag i Europa, bosättning från bronsåldern, marmorhuvud av den under åren 161-169 e.Kr. romerske medregenten Lucius Verus osv.

Fyndens ålder skiljer sig från varandra med tusentals år och vittnar om den ständiga närvaron i området.

Ptuj om natten
Man säger att det i staden Ptuj inte krävs mer än att hacka lite i jorden för att hitta någon mycket gammal formad sten, ett något yngre vapen eller gamla, fina mynt.

Mitt i staden Ptuj står en gammal staty av Orfeus från 100-talet e.Kr. - den äldsta i Slovenien som också står kvar på sin ursprungliga plats (se bilden till vänster). Under medeltiden fick den anta rollen som skampåle.

Utanför Ptuj finns det två romerska helgedomar tillägnade den asiatiske och romerske guden Mitra (se bilderna nedan) och på Ptujslottets borggård kan man se den vackraste gravstenen i Slovenien från medeltiden, omkring år 1440, tillägnad Friderik av Ptuj (se bilden till höger).

 

Fortsättning följer! Denna del är inte klar.


Under uppbyggnad!

Ny startsidaSloveniens historia del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16, del 17, del 18