Legenden om Peter Klepec, slovenske Harry Potter?

Från början var Peter Klepec en svag liten herdepojke, som utsattes för våld från starkare jämnåriga. När han en gång med grenar skyddade en sovande älva från den gassande solen, gav hon honom av tacksamhet övernaturlig styrka, med vilken han tuktade sina plågoandar. Han lämnade sitt arbete som herde och grävde upp jorden runt sitt hem, som hädanefter fick ge honom och hans mor deras dagliga bröd. Efter att han hade gift sig byggde han ett hus i Mali Log och använde sin styrka till att rycka upp de träd ur marken, som han skulle använda till takbjälkar, och fraktade dem på rygg ner till dalen. När turkarna åter kom till området vid floden Kolpa och till och med trängde in i kyrkan i Osilnica, kom Peter farande för att hjälpa sin hembygd. På vägen vid Fažunci drog han upp en gran och jagade bort turkarna med den ut ur dalen. Enligt legenden gjorde kejsaren honom fri från skatt och gav honom jakträtt som tack.

Peter Klepec är förutom Martin Krpan (se del 2) och kung Matjaž (se del 1) utan tvekan en av de mest kända slovenska sagohjältarna. Han kan också jämföras med Lambergar (se del 2), Kekec från 1918 (se del 7) samt de världsberämda svenska Pippi Långstrump från 1940-talet och engelske Harry Potter från 1997.

Sagans lärdom är att var och en till slut får det han/hon förtjänar. Godhet och vänlighet belönas. Men hur är det i politiken? Vi kommer här in på hur står det till med politiken i Slovenien efter självständigheten. Innebar självständigheten en seger för demokratin?

Det politiska landskapet i Slovenien är inte riktigt som det brukar beskrivas, med vänster och höger. Vänstern är inte vänster på riktigt och höger-mitten kan i vissa frågor verka mer socialdemokratisk än den s.k. vänstern. Det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur det ligger till med den slovenska politiken; detta är till och med svårt att förstå för slovenerna själva. Det krävs en hel del engagemang och intresse för att följa det politiska spelet och även förståelse för den historiska utvecklingen för att få grepp om det politiska läget i landet.

Med lite fantasi kan man också se slående likheter mellan händelserna i Harry Potter och det politiska spelet i Slovenien, vilket vi återkommer till.

För en inledande förståelse kan det vara bra att börja med runda bordet om totalitarismer i Europaparlamentet i mars 2011, vars tyngdpunkt låg på kommunismen. Runda bordets titel var Vad vet unga europér om totalitarismer? Talare från olika länder var överens om att det är viktigt att göra upp med det förflutna, öppna upp arkiven och att informera framförallt de unga i detta viktiga tema.
Organisatörerna, bland dem parlamentarikern Milan Zver från Slovenien, László Tokés, en av europaparlamentets vicepresidenter från Ungern, och parlamentarikern Sandra Kalniete från Lettland, poängterade att "tillgång till objektiv och övergripande information om det totalitära förflutna, som leder till djupare förståelse och diskussion, är en nödvändig förutsättning för en hälsosam integration av alla europeiska nationer i framtiden".

Enligt den finska parlamentarikern Heidi Hautala, ordförande för Kommittén för mänskliga rättigheter, uppvisar länder, som inte gjort upp med sitt nära förflutna, brister i respekten för de mänkliga rättigheterna.


László Tokés. Foto: Jure Rejec

I de f.d. kommunistiska länderna stöter de som forskar kring de f.d. totalitära regimernas brott på motstånd.

Bulgaren Vasil Kadrinov från Centret Hannah Arendt in den f.d. direktören för Institutet för utredning av kommunismens brott i Rumänien, Marius Oprea, varnade för den politiska elitens ovilja att göra upp med det förflutna. Kadrinov sade att: ''Vår president medverkade i den tidigare underrättelsetjänsten, därför vill han inte tala om det''. Han lade till att många ledande bulgariska politiker har band till det tidigare systemet, dessutom att det i historieläroböckerna nästan inte går att läsa om något negativt från den totalitära regimens tid och att det inte finns något stöd för dem som skulle vilja tala om det, t.ex. f.d. fängslade. Allt snurrar kring "arvtagarna till den totalitära regimen", som är rika och har i sina händer inte bara den politiska, utan också den ekonomiska makten samt makt över medierna.


Marius Oprea. Foto: Jure Rejec

Marius Oprea sade att det pågår liknande ting i Rumänien: "Kommunismen har inte försvunnit, utan har privatiserats". Enligt honom går kommunismen och korruption väl ihop, därför är det inte så konstigt att det idag är mest korruption just i de länder där det tidigare var kommunistiska system som härskade. "Det är svårt att kämpa mot detta legalt. Det finns nämligen en paradox - vi kämpar mot ett arv från det totalitära systemet med demokratiska metoder, vilket inte går ihop." Oprea berättade om sin roll i letandet efter offer för kommunistiska mord. Som institutets f.d. direktör var han i sitt letande efter offer för utomrättsliga avrättningar ganska framgångsrik. Han fick mest information från bybor i avlägsna byar. Men sedan avsattes han och man ville t.o.m. sätta honom i fängelse. "Vi fann flera 100 människor, ansvariga för morden, men det är f.d. generaler med hög pension." Han tror inte att de ansvariga någonsin kommer att finna vägen till domstolen p.g.a. brott mot mänskligheten, trots att man funnit dem. På så sätt visar sig enligt Oprea också den politiska maktens kontinuitet - folk befinner sig fortfarande i systemet, vilket är det största problemet.

Ungerska parlamentarikern Agnes Hankiss drog uppmärksamheten till kriminella nätverk, som leds av f.d. hemlig polis resp. f.d. KGB, som idag ägnar sig åt organiserad kriminalitet och som också redan har infiltrerat sig bland den politiska eliten, inte bara i f.d. kommunistiska länder. Enligt henne har organiserad kriminalitet och korruption via olika förklädnader i form av icke-statliga organisationer eller fiktiv lobbyverksamhet även spritt sig till europeiska institutioner.
I diskussionen medverkade även direktören för slovenska Studiecentret för nationell försoning, Andreja Valic, som uppmärksammade den positiva uppfattningen av totalitarism i Slovenien (man döpte en gata efter Tito, se del 7, och gav ut ett euromynt för 2 euro med partisanledaren Franc Rozman - Stane och en femuddig "röd" stjärna, se del 6).

Enligt henne har politiken en stor roll i försoningen och måste därför göra mer. En av nyckelfaktorerna är också utbildningen och för en gemensam europeisk försoning krävs en gemensam europeisk lärobok.

Andreja Valic. Foto: Jure Rejec

Foto: Jure Rejec
Företrädare för den s.k. plattformen för Europas minne och samvete förespråkade tillgänglighet till ländernas arkiv. De uppmanade de europeiska institutionerna att noga övervaka de statliga arkiv, som innehåller uppgifter om brott som begåtts av totalitära regimer, att insistera på öppenhet och att agera i händelse av att de hotas.

"Konferensens viktigaste budskap var att fortsätta med försoningsprocessen, att de som har makten och möjligheterna i medlemsländerna uppmärksammar nödvändigheten i korrigeringen av orättfärdigheter som pågick under totalitära regimer och att man måste, särskilt hos de unga, utveckla en kultur avförsoning och tolerans, framföralllt att uppfostra för demokrati, med syftet att totalitära regimer aldrig mer ska återuppstå, eftersom de har framgång där den politiska kulturen är låg", underströk Zver efter konferensen.

Den ovan beskrivna postkommunistiska problematiken är i högsta grad aktuell även i Slovenien, trots att Jugoslavien låg utanför järnridån och trots att Slovenien inom Jugoslavien hade en särställning (se del 7). Eller så är det så att problematiken just därför i Slovenien kanske blir ännu knepigare, då den tack vare den relativa friheten där under totalitarismens tid nu är mer subtil och därför också ger mer utrymme för manipulation.

Kort skulle den postkommunistiska manipulationen kunna beskrivas som att "den totalitära regimens lakejer formellt blev mänskliga rättigheters väktare", vilket i Slovenien kunde ske redan innan den totalitära regimens fall (se del 7) och även fortsatte i det självständiga landet ( se del 7). Detta blev särskilt tydligt under den regering som kom till makten 2008 (se del 7) med hjälp av den s.k. Patriaaffären (se del 7). En förklaring kommer nedan.

Partier som ännu 2011 i Slovenien tillsammans kallades för vänster-mitten är Socialdemokratska stranka, SD (Socialdemokratiska partiet), Liberalna demokracija Slovenije, LDS (Slovenska liberaldemokraterna) och Zares (På riktigt). De som kallades höger-mitten tillsammans är Slovenska demokratska stranka, SDS (Slovenska demokratiska partiet), Slovenska ljudska stranka, SLS (Slovenska folkpartiet) och Nova Slovenija, NSi (Nya Slovenien - ett kristdemokratiskt parti). Sedan finns bl.a. även intressepartiet för pensionärer DeSUS samt det nationalistiska partiet SNS.
I juni 2011 uttalade sig ekonomenBernard Bršcic bl.a. om det ekonomiska och politiska läget i Slovenien. Han ansåg då att det varken fanns en sann vänster eller sann höger i landet och sade till och med att vi partimässigt har att göra med politisk lurendrejeri, som t.ex. förekomsten av falsk liberalism. Han menar att partiet Liberalna demokracija Slovenije, LDS (Slovenska liberaldemokraterna), för 20 år sedan kidnappade frasen liberal, när det dåvarande Zveza socialisticne mladine Slovenije, ZSMS (Slovenska socialistiska ungdomsförbundet), behövde en ny förklädnad. De tyckte att den liberala ideologin passade för det.

LDS är inget liberalt parti, menar även en annan kritiker, utan härrör ur gamla strukturer och verkar i deras intressen. En klassisk slovensk liberal är dr. Ljubo Sirc (se del 7), som på grund av sina liberala värderingar också dömdes vid Nagodeprocessen (se del 7) och sedan flydde utomlands. År 1992 kandiderade han till och med till presidentposten på LDS lista, men blev besviken då han upplevde att partiet bara utnyttjade honom för formens skull och egentligen inte stod honom bi utan stöttade Kucan (se del 7). Idag sympatiserar dr. Sirc istället med SDS.

Även den slovenska högern har synliga problem med ideologin, menar Bršcic, då den under de sista tjugo åren inte lyckats utveckla varken ett klassiskt konservativt parti, konservativt-liberalt parti och inte heller något republikanskt inriktat parti. Det finns föreställningar kring den ädla högern då man vanligen tänker sig Slovenska ljudska stranka, SLS (Slovenska folkpartiet), sedan 1800-talet (se del 5) och fram till 2:a världskriget.

Idag är SLS inget högerparti, utan är snarare en intressegrupp, som liksom LDS, har tillskansat sig den liberala traditionen, kidnappat benämningen folkpartiet resp. artificiellt etablerat en kontinuitet med den konservativa traditionen före 2:a världskriget. Alltså är det inte ett riktigt konservativt parti, grundat på de traditionella värderingarna kring privat egendom, familj, företagande, autonomi och den enskildes ansvar utan en klassisk intressegrupp för bönderna, som verkar enligt principer som fastställdes under ledning av Zveza socialisticne mladine Slovenije, ZSMS (Slovenska socialistiska ungdomsförbundet).

En värdepromiskuitet tycker Bršcic är typisk även för det största partiet bland "transithögern", Slovenska demokratska stranka, SDS (Slovenska demokratiska partiet). Trots att det genom att upphöra att flörta med socialdemokratin (se del 7) tog ett stort steg framåt, menar Bršcic, saknar det idag en konsekvent ideologisk profil. Det är svårt att placera partiet i den klassiska högern, snarare hör det till den bleka centrismen. På det socialpolitiska området förblir det socialdemokratiskt, medan man inom den ekonomiska politiken uppfattar konturerna av rekonstruerad keynesianism.


Matevž Tomšic. Foto: MMC RTV SLO

I juni 2011 intervjuades även den politiske analytikern och professorn vid Fakulteten för tillämpade samhällsstudier (FUDŠ), Matevž Tomšic.

I intervjun sammanfattas först att det kommunistiska projektet slutiltigt föll i Östeuropa och så även i Slovenien under åren 1989-1990. De politiska makterna som var bärare av detta misslyckade projekt i Slovenien döpte i början av övergången till en demokratisk ordning om sig till liberaler (LDS), socialister och reformatörer, dvs. socialdemokrater (ZLSD - Förenade listan av socialdemokrater resp. SD) och har - förutom under åren 1990-1992 och 2004-2008 samt det s.k. Bajuks (se del 7) interregnum under år 2000 - behållit makten i Slovenien. Under Boris Pahors regering från 2008 verkade det som om de slovenska postkommunisterna resp. transvänstern började tappa andan.

På frågan om den slovenska vänstern var på väg mot en slutgiltig kollaps svarade Tomšic att det även på den slovenska politiska arenan finns plats för vänsterpartier, men att den "nuvarande vänsterns" problem är dess band till de strukturer, som kommer från den forna regimen:

Å ena sidan uttrycks detta genom dess inkorporation i olika samhälleliga subsystem som näringslivet, medier, utbildning, rättsystemet osv. som den till stor del behärskar, framförallt genom nätverk som har sina rötter i den forna regimen.

Å andra sidan visas detta i ständiga försök att legitimera den forna regimen och dess bärare genom olika symboliska handlingar, bland vilka de mest skriande exemplena är att en ny väg i Ljubljana uppkallats efter Tito (se del 7) och att den siste kommunistiske inrikesministern (och chefen för säkerhetstjänsten inom slovenska udba) Tomaž Ertl fått en hög statlig utmärkelse. Denna navelsträng som förbinder vänstern vid den förra regimen utgör ett stort hinder för dess modernisering.

Den 4 oktober 2011 kom dock den glada nyheten att den slovenska författningsdomstolen (Ustavno sodišce) beslutat att benämningen av en ny väg i Ljubljana Titos gata (se del 7) gick mot författningen och dess grundvärderingar: människans värdighet, frihet, demokratin och rättsstatsprincipen.

Många kunde knappt tro det var sant att författningsdomstolen fattade detta beslut, då tilltron till rättsstaten hade sjunkit rejält i Slovenien sedan Borut Pahors regering tillträdde 2008.

Under Borut Pahors regeringsperiod (från hösten 2008 till hösten 2011, då den föll med en misstroendeförklaring) med "mitten-vänsterpartierna" Socialdemokratska stranka, SD (Socialdemokratiska partiet), Liberalna demokracija Slovenije, LDS (Slovenska liberaldemokraterna) och Zares (På riktigt) samt intressepartiet för pensionärer DeSUS hände en rad kontroversiella saker som tärde på folkets tålamod, så det nådde rekord i lägsta förtroende och stöd hos folket (20 % i augusti 2011 enligt Episcenter på uppdrag av tidningen Finance).

Medierna
Journalister i Slovenien grundade i november 2007 ett nytt förbund Združenje novinarjev in publicistov (ZNP) p.g.a. uppfattningen att journalistförbundet Društvo novinarjev Slovenije (DNS) är för hårt insnärjt i nätverket som stöttar "de gamla krafterna" (se ovan). Julen 2011 (efter nyvalet) utsattes ZNP:s hemsida för hackers med följden att hemsidan inte är tillgänglig under en längre tid. Det är inte uteslutet att detta skett av politiska skäl.

Igor Kršinar, förbundets ordförande menar att den petition som skrevs under av 571 slovenska journalister från DNS och skickades ut i Europa och världen inför Sloveniens ordörandeskap i EU (under första halvåret 2008) om att det rådde "censur" i Slovenien (se del 7) egentligen var riktad mot oliktänkande journalister, varav behovet av ytterligare ett förbund uppstod.

 

 

Fortsättning följer! Denna del är inte klar.


Under uppbyggnad!

Ny startsidaSloveniens historia del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 6, del 17, del 18, del 19, del 20