|

Tecknat av: A.
Koelj i Slovenska ballader och romanser,
Celovec/Klagenfurt
1912 |
Sagan
om vackra Vida (Lepa Vida) är en av de oftast omarbetade
motiverna inom den slovenska konsten - hundratalet dikter,
sånger, dramer,
romaner och noveller har sina rötter i den folkliga originalberättelsen
och erbjuder många musikaliska, teater- och bildkonstbearbetningar,
som använder sig av temat "längtan efter det
avlägsna, nya,
annorlunda". Lepa Vida är en kvinnomyt om avfärd,
om att vara frånvarande, ibland rent fysiskt och alltid även
psykiskt.
Sagan
har sina rötter i 1000-talet
f.Kr. när araberna upprepade gånger attackerade den Adriatiska kusten.
Handlingen utspelar sig som så att unga Vida har en äldre man och ett
barn. En dag står hon vid stranden och tvättar blöjor. Då
kommer en färgad man med en roddbåt och erbjuder Vida att följa
honom till Spanien, vilket hon gör. Där vistas hon vid den spanska
drottningens hov och är mycket omtyckt av drottningen. Men Vida är
inte lycklig. Hon längtar hem till make och barn och gråter i smyg.
Hon frågar månen vad hennes make gör och den svarar att han har
tagit sin båt och gett sig ut att leta efter henne. Solen berättar
för henne att hennes barn har dött. Vida kan inte längre uthärda
sin sorg och hon dör av brustet hjärta.
I den slovenska litteraturen från 1800- och 1900-talet har många
litteraturanalytiker ägnat sig åt Vidas öde, men ingen
har fördömt
hennes handling - även då den är symbolisk. Alla har
respekterat hennes djupa känslor och hennes längtan sedan
hon gett efter för
sina svagheter.
|
Slovenerna
stannar för det mesta i samma bostad i hela sitt liv - de är
starkt bundna till sitt hem (se del
11) och även om en längtande
blick över oceanen får övertaget, drömmer
man om återvändot och man återvänder nästan
alltid. Samtidigt är man nästan aldrig nöjd med
det man har hemma - liksom i sagan om vackra Vida. Med denna
saga inleder jag den del som handlar om slovenernas sysselsättningar
och strävan
efter brödfödan, som många gånger lett
dem utomlands, samt annan strävan och längtan som utmärkt
dem eller gjort dem framgångsrika
även utanför landets gränser. Även om dagens
hantverk och industri som framgångsrikt
representerar landet och söker vägar till andra marknader. |
ieks
verksamhetsområden är (lacansk) psykoanalys, politisk
filosofi, tysk
idealism osv.
Redan under medeltiden hade
slovenska tänkare och humanister (se del
3) ett stort inflytande
i Wien, som var dåtidens europeiska bildningscentrum, då t.ex. Matija
Hvale från
Vace var en stor slovensk
filosof som skapade den naturvetenskapliga-filosofiska syntesen.
|
 |
Slavoj iek kandiderade även
vid 1990 års slovenska presidentval (se del
7) som kandidat för LDS, det parti som anses vara arvtagare
till de forna kommunisterna. Länken från bilden till
vänster leder till ieks föreläsning:
Vad betyder det att vara revolutionär idag?
Hans tidigare fru var den väletablerade
slovenska filosofen Renata Salecl, men sedan år
2004 är han gift med den betydligt yngre argentinska modellen
och filosofen Analia Hounie. |
Appropå välutbildade
modeller, så gifte sig den slovenska design- och arkitektutbildade
modellen Melanija Knavs från Sevnica år 2005
med den amerikanske miljardären Donald Trump och begav sig liksom
Lepa Vida över stora hav långt bort från Slovenien.
Mer
kan man läsa på hennes hemsida.
Melanijas kändisskap,
modellyrke, rikedom och inte minst utbildning kan anknytas till
följande
kända slovenska:
|
 |
 |
Lara
Bohinc är en av världens mest kända smyckedesigners
och hon har bosatt sig i London. Världens
stjärnor
smyckar sig med hennes kreationer och hon har kallats "stjärnornas
favoritdesigner".
Hennes
styrka ligger i hur hon arbetar med ny teknik, tänjande
gränserna inom den traditionella smyckekonsten.
Bland
hennes trogna fans finns Madonna, Björk, Cameron Diaz
och Kate Moss.
|
 |
Hon
inspireras av bl.a. arkitektur och söker efter konstruktionen
även i naturen. Kanske
har hon funnit inspiration även hos de slovenska arkitekterna
(se
del 7), framförallt
Plecnik, som också han delvis verkade utomlands, framförallt
i Wien och Prag.
Andra som rest från Slovenien över de stora haven är de slovenska
utvandrarna till framförallt den amerikanska kontinenten under den
första vågen (se del
5) och den andra vågen (se del
5) samt efter 2:a världskriget då Slovenien ingick i
det kommunistiska Jugoslavien (se del
7). Deras ättlingar bevarar fortfarande traditionerna från hemlandet
samtidigt som de framgångsrikt har integrerats i det nya samhället.
|
 |
 |
 |
Ända
uppe i rymden har redan tre slovener varit, eller rättare
sagt de två slovenskamerikanska astronauterna dr. Ronald ega och
dr. Jerry Linenger samt i januari 2007 även den första
kvinnliga astronauten med slovenska rötter Suni Williams
Zalokar, som tog med sig Kranjska klobasa (se del
13) upp i rymden.
Det var också en slovensk raketingenjör och pionjär inom kosmonautik
(astronautik), Herman Potocnik, alias Noordung (1892 - 1929)
som var en av de första som arbetade kring långtidsvistelse i rymden
(se del 5). |
Rymdforskaren
och författaren av visionära
böcker om astronautik samt tekniske rådgivaren i Stanley
Kubricks film Odysseus 2001, Frederick Ordway, har sagt
om Noordung att denne var den förste som klart föreställde
sig vad som kan göras
på en rymdstation, hur man därifrån kan betrakta
jordens yta, väderfenomen och även militär verksamhet.
I sin bok Das Problem der Befährung des Weltraum (Berlin,
1929), dvs. Rymdresefrågan, beskrev Noordung
en plan för
att tränga in i rymden samt det första matematiskt understödda
konceptet för en bemannad rymdstation, som han placerade i den
geostationära
banan. Herman Potocnik Noordung nämnde
också kärnenergins
framtid samt fotondrift under en tid då det huvudsakliga
färdmedlet var häst och vagn. NASA översatte
hans bok till engelska 1995.
Vid NASA har
den slovenske fysikern Dušan Petrac blivit en
av de främsta forskarna. Tack vare honom sparade NASA in miljarder
med dollar i programmet med infraröda astronomiska satelliter,
eftersom han anmärkte på ett problem och räknade
ut den rätta temperaturen för infraröda detektorers
verksamhet i satelliter, som annars hade förfallit.
År 2010 började Slovenien samarbeta med ESA,
vilket innebär att slovenska förtag, vetenskapsmän och studenter
kommer att kunna
medverka i Europeiska rymdorganisationes projekt.
|
Även
slovenska studenter når framgång utomlands: I
november 2008 vann för tredje året i rad en
grupp med slovenska studenter vid den prestigefulla tävlingen
i syntesbiologi iGEM vid Universitetet MIT, Massachusetts
Institute of Technology,
i Boston. De hade utvecklat ett vaccin mot cancer i magsäcken
och ett för cancer i tolvfingertarmen
och vann i sin kategori Hälsa/medicin samt blev även
vinnare av den sammanlagda tävlingen. Gruppen med sju slovenska
studenter i bioteknologi, biokemi, medicin och mikrobiologi under
ledning av
sju mentorer deltog i den årliga tävlingen tillsammans
med 84 lag från hela världen, bland dem även åtta
av Pekinglistans tio högst rankade universitetet i världen.
De har redan lämnat in en ansökan om patent för
sina två vaccin.
År
2007 vann slovenska studenter bland
projekten som rör hälsa
och medicin. Laget
från Ljubljana-universitetet besegrade de mest prestigefulla
universiteten
i världen som Cambridge, Harvard, Princeton, Stanford, Berkely, MIT, ETH,
Paris, Freiburg, asiatiska Bangalore, Tokio osv. Vinnarlaget bestod av
sju
studenter
i mikrobiologi, biokemi och bioteknologi från Fakulteten för kemi
och kemiteknologi samt Bioteknologiska fakulteten vid Ljubljanas universitet.
De presenterade ett projekt, där man på cellstrukturer testade ett
nytt sätt att behandla HIV-smitta - en idé som är revolutionär
och som skiljer sig från HAART-metoden (Highly
active antiretroviral therapy).
År 2006 vann slovenska studenter med ett nytt botemedel mot sepsis inom
ramen för ett projekt för modifiering av försvarsceller mot inflammation. |
Universitetet i Ljubljana |
 |
Slovenska
forskare har efter mångårigt hårt arbete upptäckt
ett nytt effektivt och enastående sätt att bota cancer,
som kan komma att användas inom fem eller sex år efter
upptäckten .
I
september 2011 presenterade forskare från Institutet
Joef Stefan (döpt efter en fysiker och matematiker,
se del 5) sin
enastående upptäckt, som är av enorm betydelse
för hela världen. Den slovenska forskargruppen under
ledning av Olga Vasiljev och Boris Turk har tillsammans med
medarbetare från Ryssland, Tyskland och USA, som framförallt
erbjudit tekniska resurser, utvecklat ett nytt effektivt sätt
att bota cancer.
|
|
Den
välrenommerade amerikanska tidskriften MIT Technology
Review rankade under 2011 slovenen Jernej Barbic från
Most vid Soca bland de 35 mest framgånsrika innovatörerna
i världen, som är yngre än 35 år. Detta är
ett av många erkännanden
som Jernej har fått för sitt forskningsarbete.
Efter att ha studerat matematik vid Fakulteten för matematik
och fysik i Ljubljana gav han sig iväg till USA, där han
fortsatte med efterexaminella studier i datavetenskap vid Carnegie
Mellon University i Pittsburgh, som är ett av de bästa
för datavetenskapstudier i USA. Efter att ha doktorerat forskade
han vid MIT i Boston samt blev professor år 2009 vid University
of Southern California, som enligt Shanghailistan är
rankad bland de 50 bästa universiteten i världen.
År 2011 fick han redan vid sitt första "försök" medel
för vidare forskning utlysta av den amerikanska staten. Han ägnar sig åt
datagrafik, som är användbar vid såväl kirurgiska ingrepp,
dataspel, planering av flygplansbygge och inte minst i filmindustrin. Det är
hans förtjänst att datagrafiken på våra datorer kommer
att röra sig snabbare och blir billigare - tack vare en innovation som anses
vara mycket originell och betydelsefull. Hans hemsida.
|
En
annan ung sloven som nått framgång i USA är Ane
Kopitar, född
24 augusti 1987 i Jesenice. Han är ishockeyspelare och
spelade med Södertälje SK i Sverige och gjorde
sin första VM-turnering 2005, endast 17 år gammal. Sedan
draftades han av som nummer 11 i första rundan av Los Angeles
Kings i NHL-draften 2005. Säsongen 2006/2007 gjorde han debut
i NHL och snabbt efter starten tog han ledning i rookie skytteligan.
Kings dåvarande kapten
Mattias Norström har sagt följande om Ane: "You're
used to seeing young players come in, especially offensive players,
and they're really good with the puck and on the offense. With
Ane, he looks like an older player, the way he plays the center position. He's
very
responsible
defensively, so you find him a lot of the time on the defensive
side of the puck, coming up on the ice. I would call him more
the classic centerman. Most pucks come through him and he gets
them
out to his wingers. If you look at his stats, you'd think maybe
he was cheating a little bit on the offensive side to create
offense, but I'd really say the opposite. He's responsible in
his own end
and he takes care of that before he goes on offense."
|
 |
"He's
a respectful young player," säger Norström. "Probably
at all the levels he's played, he's been the youngest guy. That's
such a pleasant thing to see. He comes in, he listens, and he's
really respectful. Then, on the ice, he has no respect, it seems,
because of the way he challenges guys one-on-one or how he uses
his size."
Coachen Mark Crawford har sagt följande: "Kopitar's teammates
love him because he shows so much respect for his teammates and, more than that,
for the game. He's very respectful for the people in it. A lot of great young
players now come in and they have so much edge to them and their personality.
He is so grounded and so respectful and so hard-working. I don't think enough
gets said about those types of qualities in people, and to have it from a 19-year-old
is so special. We can't take credit for that, but we sure can appreciate that
we've got it and are trying to nurture it. Obviously, he's had a real good upbringing,
and that's a compliment to his parents and the people who have been responsible
for his development." |
 |
Sloveniens
mest legendariske idrottsman, Leon Štukelj (se del
6), född i Novo mesto, inbjöds till öppningen
av de
olympiska spelen i Atlanta 1996 som den äldste ännu
levande olympiaguld-medaljören. Där hänförde
han publiken och fick stående ovationer (se filmsnutt till
höger).
Under sin karriär hade han tagit tre olympiska guldmedaljer, en olympisk
silvermedalj och två olympiska bronsmedaljer. Från världsmästerskap
hade han ytterligare fem guldmedaljer, en silver och två brons. Han
dog strax innan sin 101-årsdag. Till hans ära döptes det tyska gymnastikmagasinet
om till LEON*. |
|
I
de olympiska spelen i Peking 2008 kom slovenerna på tredje plats
i antal medaljer räknat per capita, en oerhörd framgång.
Det trots att idrottarna får dåligt ekonomiskt stöd. Primo
Kozmus fick guld i slägga, Sara
Isakovic fick silver i 200 m frisim, Vasilij bogar fick silver i
regatta, Rajmond Debevec fick brons i
skytte och Lucija Polavder fick brons i
judo. Det fanns dock fler medaljhopp,
som var nära men inte riktigt lyckades: roddarna Iztok
Cop och Luka Špik,
gymnasten Mitja
Petkovšek, Peter
Kauzer i kajak, Urška olnir i
judo, Peter
Mankoc i simning samt Matic
Osovnikar i sprint. |
Primo Kozmus
|
Sara
Isakovic |
Vasilij bogar |
Rajmond
Debevec |
Lucija
Polavder |
|
Rajmond
Debevec fick guld vid de olympiska spelen i Sydney 2000 och har
mer än
25 medaljer från internationella skyttetävlingar, däribland även
de största tävlingarna. Under 1991 och 1993 utropades
han också till världens bästa skytt. Tack vare
sina skytteframgångar har han också kommit med i Guinness
rekordbok.
Vid OS 2000 var det dock roddarna Iztok Cop och
Luka Špik som var de som gav det självständiga Slovenien
dess första OS-guld.
|
|
Fler
slovener har hamnat i Guinness rekordbok.
Martin
Strel,
född 1954 i Mokronog, är slovensk maratonsimmare
och har många rekord. Han började med att simma
de slovenska floderna Krka, 105 km på 28 timmar under
1992, och floden Kolpa, 62 km på 16 timmar under 1993.
Sedan följde bl.a. följande:
1994 - Lignano - Ravenna; 162,5 km på 55 tim 11 min - världsrekord
i oavbruten simning i ocean
1996 - Venedig - Portoro; 100 km på 41 tim 11 min
1997 - Engelska kanalen; 35,2 km på 16 tim 28 min 5 sek
1997 - Afrika - Europa; 78 km på 29 tim 36 min 57 sek - den förste
som simmat från Afrika till Europa
2000 - Donau; 3004 km på 58 dagar - den förste som simmat
från Donaus källa till dess utlopp - Guinness rekordbok
2002 - Mississippi; 3797 km på 68 dagar - den förste som
simmat från
dess källa till dess utlopp - Guinness rekordbok
2003 - Paraná; 1930 km på 24 dagar - den förste som
simmat hela denna sydamerikanska flod
|
 |
2004
- Jangce Kiang; 4003 km på 50 dagar - Guinness rekordbok
2005 - Vltava (ett avsnitt); 364 km på 7 dagar
2006 - Drava; 400 km på 7 dagar
2007 - Amazonfloden; 5268 km på 66 dagar - kommer i Guinness rekordbok
Martin Strels motto är: Jag simmar för fred, vänskap
och rent vatten. Mer om honom går att finna på hans hemsida.
Filmen Big
River Man av regissören John Maringouin, en dokumentär med ett
stark miljöbevarande tema som också handlar om hur Martin Strel
utmanade Amazonfloden, fick priset Cinematography Award vid
filmfestivalen Sundance i Park
City i januari 2009. |
Benka
Pulko,
född 1967 i Ptuj, är en slovensk äventyrsresenär,
författare och fotograf. Till yrket är hon dock biolog,
sjuksköterska och massör. Den 19 juni 1997 gav hon
sig av på en resa jorden runt på motorcykel. Hon återvände
den 10 december 2002. Under 2000 dagar hade hon kört 180.016
km och med detta skrivit in sig i Guinness världsrekordbok
genom:
- längsta resa för kvinna med motorcykel avseende resans tidslängd;
- längsta resa för kvinna med motorcykel avseende körd
sträcka;
- första oavbrutna soloresan med motorcykel över alla de sju
kontinenterna.
- första självständiga resan för en kvinna på motorcykel
genom Saudiarabien.
2003 gav hon ut sin första monografi, Po Zemlji okoli Sonca (Över
Jorden runt Solen). 2007 gav hon även ut boken Pocestnica (Gatuflickan).
Samma år gav hon ut en tvåspråkig katalog med sina
fotografier, Obrazi sveta - Faces of the world. Se mer om henne
på hennes hemsida.
|
 |
Slovenska
alpinister hör till världens topp inom denna
extrema idrott såväl till antalet utövare som till
bergbestigningarnas svårighetsgrad. Tyvärr är även
statistiken över
dödsfall hög. I november 2009 förolyckades t.ex.
en av Sloveniens största bergsbestigare Toma Humar i
Himalaya med dödlig utgång - han är hittills den
20:e slovenen som dött omringad av Himalayas bergsmassiv.
Många slovener har varit aktiva och visionära klättrare
och på många berg och storväggar runtom i världen
vittnar lednamn som ”Yugoslavian route” eller ”Slovenian
route” om detta. Inom i princip alla sportens facetter
finner man klättrare som hör till dess avantgarde. En
del av dessa klättrare och alpinister, som Martina Cufar, Francek
Knez, Silvo Karo, Toma Humar och Davo Karnicar har gjort sig
kända världen över för banbrytande prestationer,
men det finns åtskilliga som varit lika mycket i framkant av
utvecklingen som är mer eller mindre okända utanför
landets gränser.
En annan imponerande aspekt är att många av dessa klättrare är
så duktiga inom flera av klättringens discipliner (se Edge
Magazine, Överhäng
i Slovenien). |
 |
Den
7 oktober
2000 blev den slovenske extremskidåkaren och alpinisten Davo
Karnicar den förste i världen som lyckades åka
skidor oavbrutet
nerför
Mount Everest. Han är också den förste man som åkt
skidor från alla
7 kontinenters högsta toppar. Den första kvinnan, amerikanskan
Kit Deslauriers, lyckades med detta en månad innan.
Även han har en hemsida.
I februari
2001 öppnade han den första skidskolan för nepalesiska
barn på
Khumbuglaciären.
|
De
slovenska bergsklättrarna Andrej och Marija Štremfelj är
det första gifta paret någonsin att klättra upp
på Mount Everest, världens högsta berg, vars
topp de nådde den 7 oktober 1990.
Den kände italienske alpinisten Reinhold Messner har i sin bok skrivit
att slovenerna är de bästa alpinisterna bland världens folk.
|
Bergsbestigning
hör alltså till extremidrotten och bland slovenerna
finns det många extremidrottare, om inte flest i världen.
De utmärker sig även inom andra extremidrotter. T.ex.
så har Dušan Mravlje, ultramaratonlöpare,
vunnit ultramaraton tvärs över USA, och han har även
sprungit tvärs över Australien och Europa.
I
september 2002 satte den slovenske extremcyklisten Marko Baloh världsrekord.
I 12 timmar, cyklade han över 452,73 km, vilket innebär
att han cyklade i genomsnitt 35 km/h! Med denna framgång
hamnade han också i Guinness rekordbok.
I
juni 2010
vann slovenen och ultramaratoncyklisten, Jure Robic (se
bild till höger), RAAM - Race Across America, i kategorin
Solo Male (Under 50) för femte gången. |
 |
 |
Seglaren Jure Šterk seglade över
Atlanten åtta gånger, Indiska oceanen två gånger,
Stilla havet en gång samt en gång runt jorden. I december
2007 gav han sig av igen för att ta sig runt jorden, men kom
aldrig tillbaka. Han hörde av sig senast i januari 2009.
Ali Ulaga tog sig med sin 8,5 m långa segelbåt Slavica över
alla tre haven i den svårare riktningen väst-öst
på ett år. Joe Sket och Joe
Mušic tog sig jorden runt på två år, Roman
Kvaternik var den förste slovenen som tog sig till Antarktis
med båt, vilket tog 3 år, Miran Tepeš tog
sig jorden runt på 2 och ett halvt år och Milanka
Lange (se bilden till vänster) är den första
slovenskan som har seglat jorden runt (tillsammans med fransmannen
Roger de
la Grandier).
Roman
Kvaternik
har dessutom seglat jorden runt med sin familj.
Matev Lenarcic har flugit jorden runt med ett ultralätt flygplan. |
De
första slovenerna som rest jorden runt med bil är Kristina och Uroš Ravbar
(se länk).
De reste i två år 2004-2006, besökte 52 länder
och körde 101 488 km över Europa, Asien, Australien, Oceanien,
Nordamerika, Sydamerika samt Afrika.
Bland extremresenärerna kan man också räkna Tomo
Krinar (se nedan), Benka
Pulko (se ovan)
och Zvone Šeruga (se länk).
Både rodd och skidåkning (se del
5 och nedan) har gamla
anor i Slovenien.
1871
när Trieste var värd för Internationella expot
för jordbruk, industri och konst anordnades en tävling
där man rodde regatta med cupa-båtar. |
Cupa [chupa] är
en gammal typisk slovensk fiskebåt. Den användes liksom
andra typer av båtar, bland vilka cupa var den mest karakteristiska,
av slovenska fiskare utmed Triestes kust. Slovenska fiskebyar sträckte
sig utmed den Adiatiska kusten från Trieste (slo. Trst) västerut
mot hamnen Monfalcone (slo. Tric). Sedan Österrike-Ungerns
fall har detta område tillhört Italien (se del
6). Dessa
byar inkluderar: Devin (Duino), Nabreina (Aurisina), Sv.
Kri (S. Croce), Prosek (Prosecco), Kontovel (Contovello)
och Barkovle (Barcola). Varje by hade sitt eget teritoriella vatten,
utom den sista, som idag tillhör Triestes förort. Byarna
ligger utspridda på karstplatån högt över
havet. |

Förstoring
av en cupa från målningen nedan.
|

Cesare
dell'Acqua: Ärkehertig Maximilian lämnar Miramar för
Mexico 1864
|
Karstplatån
erbjuder en vacker utsikt över Triesteviken och dess idylliska
kust, täckt med tall och medelhavsväxter. På en
liten udde finns det romantiska slottet Miramar med sina vita ytterväggar.
Det syns långt bortifrån. Det byggdes under 1800-talets
andra hälft och har följande historia:
1856 seglade ärkehertigen Maximilian av Habsburg (lillebror till
kejsaren Frans Josef, se del
5) på ett krigskepp i Triesteviken.
Dåligt
väder tvingade honom att söka skydd i en liten bukt nära
spetsen Grlan (Grignano). Han tillbringade natten i en stuga på en
liten bondgård som tillhörde en slovensk fiskare med namnet
Danev.
Följande morgon, när vädret hade klarnat upp, njöt
han av en andlös utsikt över karstsluttningarna och havet. Inspirerad
av naturens skönhet köpte han mark vid Grlanspetsen och lät
resa det sagolika slottet Miramar 1860.
Han och hans gemål Charlotte
spenderade några få lyckliga år där. 1864 utsågs
han till kejsare av Mexico och var tvungen att lämna det vackra slottet
för Vera Cruz. Efter några år, dvs. 1867, sköts han
till döds av republikanska revolutionärer i Queretaro. |
I
Slovenien kallas en båt som gröpts ut av en enda stam
allmänt för "drevak". Det har också det
mindre kända namnet "kopanja" vars uttryck kommer
från samma rötter som "kupola". Troligen är
det sistnämnda också äldre än namnet cupa,
som utvecklats från kupola.
Cupa är en smal och relativt lång båt och därför
mycket instabil. Vid storm var fiskarna tvungna att söka skydd ganska
snart någonstans utmed kusten. För att fiska längre ut
på öppet hav krävdes andra båtar. Man fiskade på traditionellt
vis med cupa fram till 1:a världskriget, sedan försvann det gradvis
tills det efter 2:a världskriget fanns endast två cupa kvar.
Ett av de kvarvarande exemplaren finns utställt på Ljubljanas
etnografiska museum och det andra i Trieste.
Cupa gjordes vanligtvis av gran eller tall. Dess livslängd var runt
50 år. Det var 7 meter långt och bara 0,7 m brett samt ca 0,7
m djupt. Det var ganska snabbt och kunde nå upp till 5 knop på korta
sträckor. Normalt bestod besättningen av två man. |
 |
 |
Ursprunget
till denna båt måste vara mycket gammalt då det
till sin konstruktion har förhistoriska drag, som har anpassats
till de lokala omständigheterna. Kapten Bruno Lisjak har
gjort en ganska ny upptäckt att namnet cupa också är
känt runt sjön Ilmen i St. Petersburgsregionen i Ryssland,
där enligt Nestor, den ryske krönikören från
1000-talet e.Kr., slovienerna var ett av de tidiga
folken som bebodde detta område (se del
8). Lisjak ger en överblick över
platser med båtar som liknar cupa som användes i sjöarna
i norra Europa från Pommern till Karelen, där de i sjöarna
Rybinsk och Ilmen kallades cupa. Inom slovenskt område
har det äldsta
exemplaret hittats i Ljubljanaträsket
(från ca 700 f.Kr.). I slottet Snenik finns ett exemplar utställt
som användes så sent som på 1900-talet i sjön Cerknica.
I Dalmatien användes urgröpta båtar som är mest lika
de slovenska cupa (se del
4).
Bruno Lisjak är också författare till boken Vonj po
morju (Doften
av hav) från
2006 där han sammanställt "slovenska fiskares roliga och
sanna berättelser", som är frukten av hans forskningar i
byarna mellan Trst/Trieste och floden Timava. Historierna handlar framförallt
om fiskarhändelser främst under 1900-talets första
hälft - det doftade av sardiner från Škedenj till Štivan,
många familjer levde på havsrikedomen och det bildades en slovensk
fiskargemenskap. |
Skidåkning
vittnade redan den slovenske diplomaten iga Herberstein (se del
3) om under 1500-talet. J.V.
Valvasor (1641-1693), välkänd slovensk vetenskapsman
(se del 3),
avslöjar
i sitt berömda verk The Glory of the Duchy of Carniola (1689)
att slovenerna åkte skidor under hans tid (se del
5) .
Av de slovenska historiska arven har dess ursprungliga
skidor tilldelats särskild respekt. De var ett
av de äldsta transportmedlen på den
högbelägna Blokeplatån i det centrala Slovenien och
deras originalitet bevisar att slovenerna är bland de äldsta
skidåkarna
i Centraleuropa. Folket från Blokeplatån använde dem
under vintertid för att transportera gods, övervinna långa
sträckor
och utföra sitt arbete samtidigt som de också användes
för olika lekar och rent nöje.
Idag organiseras varje år de traditionella Bloški
teki (Blokeloppen). |
 |
 |
Slovenerna
har även i modern tid haft framgångar internationellt
i skidtävlingar,
framförallt slalom och storslalom, med Bojan Kriaj,
Boris Strel, Jure Franko, Jure Košir samt Mateja
Svet, Katja
Koren, Urška Hrovat, Tina Maze och
många andra. År 2007 vann Andrej Jerman första
slovenska segern i störtlopp. Slovenerna
har också två världsmästare i skidhopp,
Franci Petek samt Rok Benkovic samt en tvåfaldig
sammanlagd vinnare
av hoppsäsongen och segrare i
nyårsturneringen, Primo
Peterka.
|
Man
har också samlat på sig ett antal olympiska
medaljer från Vinterolympiader. Varje år har man
i Slovenien världscuptävlingar i slalom för damer
- Zlata lisica (Guldräven), slalom för män
i Kranjska gora och tävlingar i skidhopp eller
skidflygning i Planica (se del
5).
|
 |
Inom
längdskidåkning har framförallt Petra Majdic varit
mycket framgångsrik. Inom världscupen har hon uppnått
tjugofyra segrar sammanlagt och stått på pallen 46 gånger.
I VM i Sapporo i Japan 2007 fick hon silvermedalj i klassisk
sprint, vilket också var den första slovenska
medaljen inom längdskidåkning vid stora tävlingar.
Hon har även tillkämpat sig lilla kristallgloben i
sammanlagt sprintresultat under världscupssäsongerna
2007/2008, 2008/2009 samt 2010/2011 samt brons i klassisk sprint
vid vinterolympiaden i Vancouver 2010 (det sista med fyra brutna
revben)
Hon
tycker mycket om Slottsprinten i Stockholm som går
av stapeln varje år, där hon också vann i klassisk
sprint 2007 (se filmsnutt till höger), kom tvåa 2008
och vann igen 2009 samt 2011. Petra har en hemsida.
|
 |
Det
slovenska skidmärket ELAN grundades år 1945 av Rudi
Fingar, en hängiven skidhoppare. På 70- och 80-talet
vann Ingemar Stenmark seger efter seger på sina
ELAN-skidor, vilket gjorde honom mycket populär också i
Slovenien. Den likaså legendariske Bojan Kriaj (se ovan)
utmanade svensken och vann också på ELAN-skidor. |
Mellan
1975-1985 var ELAN den största och starkaste skidtillverkaren
i världen. Sedan behöll företaget sin viktiga position
inom skidtillverkningen med "carving-revolutionen" och
de nya SCX-skidorna. Man började också tillverka snowboards.
Mellan
1995-2005 började ELAN med en ny milsten inom skidtillverkningsindustrin
med WaveFlexTM-teknologin och hamnade åter i världstopp
inom skidtillverkning. |
|
 |
Man
tillverkar nu skidor med tonvikt på användbarhet.
Passionen är att tillverka den bäst konstruerade skidutrustningen
i världen, med modern form och tekonologisk excellence som
ger alla skidåkare bästa resultat, från nybörjare
till tävlingsåkare. ELAN MARINE har också blivit
en av de bästa tillverkarna av segel- och motorbåtar...
appropå
slovenernas gamla traditioner vad gäller färdmedel både
till sjös och på
snön (se ovan). |
I
Izola finns ett skeppsvarv, Ladjedelnica Izola, som under
de första månaderna år 2009 ska flytta till Trieste.
Det har länge tillverkat lustjakter och utfört service
på större båtar. Skeppsbygge är en av de äldsta
industrigrenarna vid den slovenska kusten som sträcker sig
tillbaka till 1200-talet. Mellan 1870 och 1951 fanns tre skeppsvarv
i området nära kuststaden Portoro. Skeppsvarvet
Izola grundades på basis av dessa tre skeppsvarv och flyttades
till kuststaden Izola. |
 |
Trots
att Slovenien har en knappt 50 km kilometer lång kust
tycks det alltmer vara en nautisk stormakt. Vid världens största
utställning för båtar i tyska Düsseldorf fick
två stycken från Slovenien titeln "årets
europeiska båt". |
 |
Inom
båtbranschen hörs allt oftare att det just är
från Slovenien som det oftast kommer ny design, teknologi
och fräscha idéer.
Bland
segelbåtarna fick Seascape 18 en "nautisk
oskar" för år 2010 och bland motorbåtarna
var det Greenline 33 som bäst övertygade
juryn. Sammanlagt delades det ut 11 priser och endast fransmännen
fick bättre utdelning än slovenerna, då de
fick tre priser. Italienarna fick liksom slovenerna två.
|
 |
Seascape
18, som har gjorts av de slovenska oceanseglarna Kristian Hajnšek
in Andra Mihelin, är en innovativ liten segelbåt
med utmärkta seglaregenskaper. |
Greenline
33, som är världens första serietillverkade hybridbåt,
väckte stor uppmärksamhet redan under höstens
utställningar med sin miljövänlighet och effektiva
energianvändning. Den har diesel- och elektrisk motor samt
ett tak med solceller - därför använder den 4
gånger mindre fossilt bränsle jämfört med
liknande båtar. Företaget Seaway,
som har utvecklat Greenline 33, är världens ledande
båtutvecklingsföretag och har grundats av de slovenska
bröderna Jernej och Japec Jakopin. I Sverige säljs
båten via Bavaria & Fabola.
|

|

Bilmärket Triglav
|
Vad
gäller andra färdmedel, så konstruerades det första
och enda slovenska bilmärket, Triglav, år 1934
av Stanko Bloudek (se del
5). Ingen av de bilar som då tillverkades har bevarats
till idag. Den hade en tvåtakts- nästan 600 kubik stark
motor med 12,4 kW. Driften var från DKW mellan 1928-1932.
Den typen av motor användes annars i flygplan och var snabb
för den tiden - ca 120 km/h och med en bränsleförbrukning
på 7 liter/h.
Stanko Bloudek ritade också flygplan och
hans företag, som hade bildats 1933, ägnade sig mestadels åt
att tillverka busskarosserier till Magirus-Deutz, Henschel och Mercedes
m.m. |
Idag är
bilindustrin i Slovenien koncentrerad kring Novo mesto, där Agroservis i
mitten av 50-talet började laga lantbruksmaskiner. Under namnet Moto
Montaa började sedan företaget sätta
ihop lätta nyttofordon samt i samarbete med det tyska Avtounion även
DKW-fordon. 1959 bytte det namn till IMV (Motorfordonsindustrin),
som även tillverkade husvagnar. Mellan 1967-1972 samarbetade
företaget med British Motor Company med att sätta
ihop Austin-bilar och i början av 1973 började man genom
kooperationsavtal med det franska Renault att producera
Renault 4. Under den tiden tillverkades i begränsad omfattning även
Rrenault 12, Renault 16 och Renault 18. |

Renault 4
|
 |
I
juni 1988 grundades så Revoz ur Renaults och IMV:s
gemensamma investeringar. I dess produktionsprogram inkluderades
i slutet av 1989 även Renault 5. Den sista Renault 4 i världen
tillverkades i Revoz i december 1992. Även tillverkningen
av Renault 5 avslutades efter tjugofem år just i Revoz i
juli 1996. I april 1993 började tillverkningen av Clio, som
1998 följdes av en andra generation samt år 2001 av
Clio II. |

Twingo
|
År
2002 organiserades den kommersiella verksamheten hos Revoz i form
av den kommersiella grenen Renault Slovenija (idag Renault
Nissan Slovenija), medan Revoz bevarade sina befogenheter
inom industriområdet.
Renault blev 100%-ig ägare av
Revoz år 2004 och ett år senare bekräftades ett
projekt med tillverkning av den nya Twingo uteslutande i Revoz.
Serieproduktionen av nya Twingo för hela den europeiska
marknanden började år 2006 och projektet stöddes
också av den slovenska regeringen. |
I
nära samarbete med Revoz verkar underleverantören till
bilindustrin TPV från Novo mesto, med tillverkning av allt
från bilsäten till motorpackningar, och som bl.a. också tillverkar
lätta släpvagnar för bilar. |
|
 |
Från
Novo mesto kommer även företaget Adria som tillverkar
husvagnar och husbilar och som liksom Revoz har sitt ursprung i
IMV (se ovan). Adria
Caravan AB i Sverige har sedan 2001 importrätten av Adria
husvagnar och husbilar i Sverige, Norge och Finland. Ungefär
så här beskriver de det slovenska företaget: |
 |
"I
Novo mesto har Adria Mobil tillverkat husvagnar och husbilar
sedan 1965 och med över 40 års erfarenhet har man
blivit en av Europas största husvagn- och husbilstillverkare.
Varje år rullar ca 14.000 husbilar och husvagnar ut från
den stora fabriken i Novo Mesto och det finns idag inget annat
märke i Europa, som sålt lika många husvagnar
som Adria gjort genom åren. Adrias produkter byggs i en
av Europas modernaste och nyaste anläggningar, en ny fabrik
invigdes och togs i bruk 2005. Sedan 1992 har Adria utvecklats
till en riktig storsäljare och är idag ett av Nordens
största husvagns- och husbilsmärken. Adriatik husbilar är
idag Sveriges största husbilsmärke med en stadig försäljningsökning.
En stor del av framgången beror på att Adria har
utvecklat och anpassat produkterna för den Nordiska marknaden
och de krav som finns här." |
Redan
1947 grundades även fordonsfabriken TAM i Maribor,
vars efterträdare idag framförallt tillverkar bussar
och lastbilar. Fabriken var ledande inom det forna Jugoslavien
inom
lastbilstillverkning
och tillverkade även militärlastbilar för den jugoslaviska
armén. År 1996 omformades företaget och delades
upp i flera: MPP Vozila, MPP Gonila, MPP
Tesnila. År 2001 fick en del av det forna företaget
namnet TVM (Fordonsfabriken Maribor). |
 |
 |
En
annan underleverantör till fordonsindustrin är Cimos från
Koper. Förutom bildelar tillverkar man också lantbruksmaskiner,
verktyg och andra maskiner till verkstadsindustrin samt vattenturbiner
och hydroenergiutrustning till energiindustrin. |
Miljoner
med människor världen över kör i bilar som
formats av den slovenske bildesignern Robert Lešnik.
Han slog först igenom med VW Passat som av Robert
Collin, Aftonbladet,
under 2005 kommenterades på följande vis: |
 |
"Formgivningen
lyser VW och Passat lång väg, ingen tar miste. Fram
dominerar ett rejält underbett med en klassisk VW-grill
i krom. Profilen är en blandning av gamla Passat och lyxbilen
Phaeton och bak är det mest Phaeton. Det ser riktigt bra
ut.
Invändigt är det rena lyxbilskänslan. Formgivningen är
en fullträff, både estetiskt och ergonomiskt, och kvalitetkänslan
mycket hög. Man anar att Audi-folket protesterat högljutt över
att VW närmar sig oroväckande när det gäller den viktiga
kvalitetskänslan. Man anar också att konkurrenterna bleknade
när de provsatt och provklämde vid världspremiären
i Geneve för ett par veckor sedan. Inte minst Volvo som ju presenterar
nya S80 i januari." |
|
Under
2004 designade han VW Concept C (se länk)
och 2005 formgav han som sagt karosseriet hos Passat Limousine och
dess
Caravanvariant
(se länk)
samt Coupe/Cabriolet EOS (se länk).
År 2006
designade Robert Lešnik showbilen Volkswagen IROC (se länk).
|
 |

|
Sedan
följde succén KIA Soul som beskrevs av Per-Olof
Lönnroth, Göteborgs-Posten,
under 2009: "En låda på fyra hjul? Nej, Kia
Soul är faktiskt ett smart exempel på hur man gör
en liten bil maximalt rymlig. En livsstilsbil som ser riktigt kaxig
ut med gott om plats för alla åkande."
Robert Lešnik ses av världens bilindustri som en stor talang
och han har fått många priser. Efter VW och KIA har
han nu också engagerats
av Mercedes-Benz. |
En
stor slovensk innovatör inom cykel- och motorcykelbranschen
var Janez Puh (se del
5),
grundare av Styria Verke och koncernen Daimler Puch. Han
verkade dock inom den delen av Österrikiska monarkin som sedan
kom att tillhöra
Österrike. Men även i Slovenien kom cykel- (se nedan)
och motorcykelindustrin att utvecklas. |
I
Karstlandskapet sökte man under efterkrigstiden möjligheter
till utveckling av modern industri samt tillverkning av motorcyklar.
1954 grundades så motorcykeltillverkningsfabriken i Seana, TOMOS.
Några månader senare flyttades tillverkningen till
Koper, som var på god väg att bli centrum för kustlandskapets
industri. Franc Pecar, fabrikens förste direktör, skrev
ett kontrakt med österrikiska Steyr-Daimler-Puch som erbjöd
TOMOS gynnsamma licensvillkor. Den första produkten var motorcykeln
Tomos Puch SG 250. År 1955 tillverkades 137 stycken och samma år
tillverkade man även 124 scootrar RL 125 och 100 mopeder.
Redan nästa år var mopederna den produkt som övervägde
(1712 stycken), följt av motorcyklar (615 stycken) och scootrar.
Parallellt med licenstillverkningen lade Tomos all sin kraft på att
utveckla serietillverkning av egna modeller. |
|

Tomos
Colibri T 12
|
Den
egna mopedtillverkningen började under sent 50-tal, då flera
vidareutvecklingar av mopeden Puch MS 50 blev till med det gemensamma
namnet Colibri. De första Colibri var av märket VS
50, senare fick de nya märken mellan 01 till 013. En del
modeller anpassades också till den utländska marknaden.
1959 tillverkades redan fler än 17000 Colibris och man skrev
på kontrakt för sin första större export
till Sverige. Den mest framgångsrika Colibrin var typ 12.
Dess vidareutveckling Colibri T 12, som först presenterades
1961, blev den mest omtyckta modellen i Slovenien.
För
en systematisk och organiserad utveckling av verksamheten grundades
1962 Institutionen för teknisk och ekonomisk forskning
, som senare omformades till det modernt utrustade Institutet
Tomos. Under 60-talet kom den fruktsammaste perioden för
företaget Tomos, som fortsatte även under nästa årtionde.
|
I
början av 70-talet började man i Tomos att förbereda
tillverkningen av automatväxlade mopeder av egen konstruktion.
Så blev Automatic A1 till och sedan följde Automatic
A3 år 1973 som tillverkades med en ny modern linje automatiska
maskiner för svetsning av ramar. den högre standarden
under 70-talet gjorde att antalet yngre köpare växte,
som var mest intresserade av avtomatväxlade mopeder och mopeder
ur familjen A-OS, A-ON och APN. De sistnämnda blev särskilt
populära bland de unga, varför de tillverkades även
i speciella varianter med höga styren, säte med ryggstöd,
sidoväskor och mycket krom. |
Under
70-talet kom även fler nya modeller av motorcykelmärket
Colibri. Efter 1973 hade alla Tomos motrocyklar och mopeder inbyggda
motorer av egen konstruktion. Under den tiden utvecklas även
Colibri 15 med kraftigare motor.
Under
1979/80 kom en kris som utgjorde en milsten för produktionens
utveckling. Under 80-talet moderniserade Tomos hela sitt program
för tvåhjulsfordon, särskilt ägnade man
sig åt att sänka ljudvolymen och minska på hälsofarliga ämnen
i avgaserna, bättra på förarens sittställning
samt att ge produkten ett modernt utseende. Det gav åter
ett uppsving och företaget konkurrerade återigen
jämställt på världsmarknanden. Från
det nya programmet kom först APN 6 från år
1981. Den nya generationens motorcyklar från Tomos representerades
dock av Tomos BT 50 från år 1985. Med denna som
grund tillverkades även Tomos ATX 50 C i terrängutförande.
|

Tomos
BT 50
|

Tomos
scooter
|
År
1998 fanns i Tomos produktionsprogram förutom automatväxlade
Automatic A3 (med olika utföranden och namn) även ATX
50 C, två utföranden av APN 6, nya Colibri och TX
5 (moped för barn i motocrossvariant) samt även den
nya mopeden Flexer som har en begränsad övre hastighet
på 25 km/h eller 45 km/h. Efter företagets motgångar
i början av 90-talet blev Tomos 1998 en del av bolaget Hidria.
Man har effektivt omorganiserat produktionsprocessen och utan större
tekniska förändringar uppnått högre arbetsresultat
och är ett stabilt företag med ett tilldragande program, gedigen
organisationsstruktur, stort potential hos de anställda samt en
klar vision.
|
 |
Bland
underleverantörerna till motorcykelbranchen finns det slovenska
företaget med det visserligen ickeslovenska namnet Akrapovic (se del
14), som är mycket framgångsrikt internationellt. Det tillverkar
avgassystem till motorcyklar, som är i toppkvalité. |
 |
  |
Inom
cykelbranschen utmärker sig företaget Cult,
som tillverkar just cykeln Cult - en kvalitetscykel som
inte lämnar något utrymme för kompromisser. Tillverkningen
av dessa cyklar har pågått i mer än tio år
och modellerna har hela tiden förbättrats. |
 |
 |
Cyklarna är
av olika modeller allt ifrån stadscyklar till mountainbikes,
tävlingscyklar, cyklar för långa cykelresor,
trekking, extremcykling och triathlon...
Man
tillverkar även cyklarna Krpan, döpta efter
den slovenske starke sagomannen (se del
2), som är en arbetscykel som används av många
brevbärare runt om i Europa.
|
 |

 |
Den
slovenske konstruktören Roman Pogacar har utvecklat skogstraktorn Woody,
som är ekologisk, effektiv och lämplig för känslig mark.
Woody orsakar tio gånger mindre
skada än andra skogsmaskiner och den har en mycket förenklad styrning.
En datastyrd hydrostatisk motor möjliggör fjärrstyrd styrning av
alla funktioner hos fordonet, vilket är särskilt välkommet vid uppsamling
av stockar, då föraren inte behöver vara i traktorn.
Woody tillverkas av Vilpo som också tillverkar olika hydrauliska
hisskonstruktioner samt Samson, en modern minröjningsmaskin. |
|
1998
grundade Slovenien Internationella fonden
för minröjning och stöd till minoffer - International
Trust Fund.
Först verkade fonden bara inom sydöstra Europa,
men har sedan växt
till en världsorganisation, fast huvuddelen
fortfarande går till Balkan. Organisationen kämpar för att man
ska sluta använda minor, hjälper till vid minröjning och utbildar
personal för detta samtidigt som man hjälper människor som redan
blivit offer för den typen av krigföring.
|
 |
|
Den
slovenske fysikern Andrej Detela har under drygt tio år
utvecklat olika typer av elektromotorer för direkt drift av nya
generationens elfordon: elektromobiler, motorcyklar, cyklar
och andra små lätta fordon.
Detelas motor installeras i drivhjulen, dvs. varje hjul hos en elektromobil
har sin elektromotor. En sådan bil behöver ingen koppling, inga
växlar, osv. De enda rörliga delarna är hjulen. Från
centralsystemet återstår endast en mikroprocessor som styr
alla körfunktioner. |
Elektromobilen
kan köra i sidled eller vända på plats - vilket är
mycket praktiskt särskilt vid stadskörning. Utan den
tunga mekaniken, som hos en klassisk bil tar ca 10 % av energin, är
en sådan bil lättare, billigare och mer ekonomisk.
De i nuläget bästa elektromotorerna har ännu ett
för
svagt specifikt vridmoment - bara till 10 Nm/kg. Detelas direktdrift
har ett specifikt vridmoment på upp till 25 Nm/kg.
Andrej Detela som förutom fysiker även är poet, författare, ekolog
och är en internationellt erkänd uppfinnare från institutet
Joef
Stefan (se del 5)
är även känd för att vara upphovsman till de mest avancerade elektromotorerna
för robotar. Detelas första rent finlitterära bok är Sanje
v vzhodni sobi (Drömmar i östra rummet), 2008, där han beskriver
sina resor till Japan, Indien och Australien.
|
|
 |
En
andra generationens sloven i USA, Joseph Sutter - hans
far hette Suhadolc i efternamn, kallas för Jumbo Jetens
(Boeing 747) fader. Sutter var ledande ingenjör vid konstruktionen
av Boeing 747 och därmed "father of the
747". Han har också besökt sina släktingar
i Slovenien och varit gäst i slovensk TV i programmet Vecerni
gost (Kvällsgästen).
Andra slovener som i historien har sysslat med flygmekanik är Valentin
Matija ivic (se del
5), Ivan Slokar (se del
5) och inte minst bröderna Rusjan (se del
5) samt Stanko Bloudek (se del
5). |
Slovenskan Marijana
Denak var den första kvinnliga piloten i det
forna Jugoslavien. Hon började flyga i början av 80-talet
och flög för Adria Airways i 8 år. Då ansåg
en läkare i Belgrad att hon därför att hon var
kvinna inte förtjänade mer än att vara pilot av
lägre kategori (B). Därmed slutade hennes karriär
i Jugoslavien. Hon fortsatte som pilot i Egypten under 1,5 år,
men även där hade hon problem för att hon var
kvinna. Detta gjorde att hon började arbeta som pilot i
Nederländerna istället. Till slut fick hon flyga sitt
favoritplan Jumbo Jeten eller Boeing 747 - hon är alltså en
av få kvinnor i världen som har flugit detta plan.
Trots att hon har tillbringat 15 000 timmar i luften har hon
inte varit med om någon olycka förutom att en motor
en gång lade av på en Jumbo Jet. |
Det
nu slovenska flygbolaget, Adria airways,
har sin operativa bas i huvudstaden Ljubljana. Flygbolaget erbjuder
charter
och
reguljärtrafik inom (till/från) Europa. Adria Airways är
medlem i IATA och regional medlem i flygbolagsalliansen Star
Alliance.
Adria
Airways grundades 1961 under namnet Adria Aviopromet.
Man började flyga med Douglas DC-6 och senare jetplan Douglas
DC-9. I
början av 1980-talet började Adria Airways flyga reguljärt,
den första utrikesdestinationen var Larnaca på Cypern,
1983. I slutet av 1980-talet köpte bolaget Airbus A320-plan.
Efter Jugoslaviens upplösning i början av 1990-talet
blev Adria Airways Sloveniens viktigaste flygbolag. 1996 slutfördes
en privatiseringsplan som sålde ut en del av bolaget. Adria
Airways blev en regional medlem i Star Alliance den 18 november
2004.
|
|

|
 |
Linxair är
ett affärsflygbolag som har sin bas i Slovenien. Det grundades
och startade sin verksamhet 1999 vid sitt högkvarter, flygplatsen
Joe Pucnik vid Ljubljana. Det är det snabbast växande
flygbolaget i Sloveniens historia och den största flygoperatören över
området tillhörande det forna Jugoslavien. Flottans
genomsnittsålder var vid slutet av år 2008 tre år
och den består av Cessna- och Embraer-plan.
Med Linxairs luxuösa flygplan (flygtaxi) flyger även världskändisar
så som skådespelare, musiker, politiker, rika affärsmän,
idrottsmän osv. |
Pipistrel är
ett slovenskt företag i Ajdovšcina som tillverkar ultralätta
flygplan. Företagets namn kommer från en fladdermusart
(Pipistrellus); fladdermusen är avbildad på företagets
logotyp.
År
1987 grundade Ivo Boscarol den första privata flygplansfabriken
i det forna Jugoslavien, som först tillverkade hängglidare,
sedan hängglidare med motor och idag ultralätta flygplan
av högsta kvalitet. I tillverkningsprogrammet ingår
flygplanen Pipistrel Sinus, Pipistel Virus S-wing, Pipistrel
Taurus och Pipistrel Apis. |

|
 |
Ivo
Boscarol har fått flera utmärkelser för sitt
arbete, bland annat Internationella flygförbundet FAI:s
diplom Paul Tissandier för sitt bidrag inom flygplansutvecklingen.
Under 2007 vann Pipistrels flygplan, Pipistrel Virus S-wing,
vid Nasas tävling med temat vårt framtida
privatplan och vann även under 2008 vid en tävling
arrangerad av NASA . Vid tävlingen Nasa Cafe
Nasa Green Flight Challenge i Santa Rosa i Kalifornien i
oktober 2011 vann
Pipistrel med det energieffektiva
flygplanet Taurus G4.
Flygplanet Pipistrel Apis har
uppnått 10 världsrekord
enligt Internationella flygförbundet FAI:s kriterier. |
Stane
Krajnc grundade Atair Aerodynamics i Slovenien 1992 tillsammans med sin
fru Magdalena. Under de senaste 15 åren har Atair tillverkat
tusentals fallskärmar som sålts över hela världen.
Många skärmtak har sålts under olika namn genom
privat märkning (Alpha, Impulse, Cobalt osv.). Nu är
hela Atairs produktlinje tillgänglig direkt från Atairs
hemsida och även genom återförsäljare. Atair är
också involverat i några specialprojekt.
Stane Kranjc långa och fruktsamma karriär utgör en av luftfartens
mest intressanta historier. Hans arv som designer består av allt från
hängflygare under 70-talet, paragliders under sena 80-talet till prestanda
fallskärmshoppning och BASE hängflygare från 90-talet till idag. |
 |
Det
kanske mest fantastiska är att Stane är en självlärd
ingenjör som har lärt sig konsten och vetenskapen
kring luftseglings- och fallskärmsdesign tack vare ren
talang kombinerat med 30 års flygerfarenhet.
Stane är inte bara BASE-hoppare, paraglidare och hängflygarpilot, utan är
aktiv även inom många andra äventyrsidrotter som bergsklättring,
kajakpaddling och snowboardåkning. |
|
 |
En
som definitivt har bruk av fallskärmar är Irena
Avbelj, officer
och fallskärms-hoppare. Hon är den farmgångsrikaste
fallskärmshopparen i Slovenien hittills och har stått
på pallen ett otal gånger i internationella fallskärmhopptävlingar.
Hon är
9-faldig världsmästare och har även 5 silver
och 1 brons från världsmästerskapen, dessutom
har hon 4 guld och 2 silver från Europeiska mästerskapen
samt 3 guld, 6 silver och 3 brons från militärmästerskapen
och 2 guld och 1 brons från militärspelen.
|
 |
 |
Inom
desiggnvärlden är Reddot award det bästa
man kan få. Under de senaste åren (2004-2010) har slovenska
designers fått 15 reddot-priser, 3 särskilda utmärkelser
och 4 priser för designkoncept. Bara under 2010 har 7 slovenska
produkter fått priset: Alpinas
ekologiska skidlöpningsskor Promise, Elans
(se ovan) vågiga skidor SLX
Waveflex, en underfundig fasad, Kovinoplastika
Los fönstersystem Unisash Arx View,
ett revolutionärt parkeringssystem, de vikbara gatumöblerna Sitty,
samt Kolpas
badrumssystem Cher.
|
|
Alpina har
hittills fått tre reddots tack vare designern Jure
Miklavc, Elan har fått två priser med
hjälp av studion GIGO
design som också varit med att designa gatumöblerna Sitty och
det energieffektiva fönstersystemet Unisash Arx View.
Företaget Kolpa har fått två priser
hittills i samarbete med studion Grafik
in Fanatik. Tanja
Pak, som är självständig glasdesigner,
har fått två priser för sina glasuppsättningar,
som är gjorda av 100% naturligt material.
Slovenien har tidigare fått bl.a. följande
priser:
År 2009 fick Tanja Pak sitt produktdesignpris för glasuppsättningen Flow
Water Set. Vertigo
Bird i Ljubljana fick pris för sin horisontellt och vertikalt användbara
tunna, avlånga, minimalistiskt formade lampa Slim
Lamp. Alpina fick pris för sin Binom skokollektion. Novak
M fick pris för sitt undersökningsbord S.
År 2008 fick Alpina pris för sina tidigare
skidlöpningsskor ECS – Elite
Racing Skate och ECL – Elite
Racing Classic. Tanja Pak fick pris för glasuppsättningen Lara.
År 2007 fick Elan pris för sina skidor Speedwave.
|
Hösten
2008 vid internationella innovationsmässan IENA, där
29 länder deltog med ca 700 innovationer - varav Slovenien
med 14 stycken, fick slovenska innovatörer en guld-, fyra
silver- och två bronsmedaljer, dessutom en särskild
genimedalj (Genius Medal). |
Guldmedaljen
gick till innovatören från Izola, Drago Cendak,
som förutom en guldmedalj för sin minislipare för
motorsågar även fick genimedaljen.
Silvermedaljerna gick till Davorin Kralj från Maribor
för återvinning av sopor av lätt betong och polyuretan, Milena
Potocnik från Kamnik för en apparat som avlastar ryggraden, Joe
Stopar från Senovo för ett automatiskt handdrivet eldsläckarsystem
och Vilijem Turšic från Kamnik med Marko Baraga och Joe
Vetrovec för en bioaktiv avlägsnare av fukt och oönskad
lukt.
Bronsmedaljerna fick Aleksander Polutnik från Malecnik
för en elektrisk monocykel och Obrad Dabic från Ljubljana
för ett diabetoskop, en metod för tidig upptäckt av sockersjuka.
Förutom dessa så drog även Matija Gostecniks soldrivna
gravljus, Rafael Cingerlets roterande hydrauliska tång, Anica
Rajhs multivalenta ugn samt Katja och Drago Vrhovniks hänge
för ett hälsosamt och vitalt liv till sig uppmärksamheten.
|
|
 |
Det
finns en lång lista på slovenska innovatörer genom
historien, varav en del av dem finns nämnda i del
5, samt inom medicinområdet i del
3, samt t.ex. frimärkets fader Lovro Košir i del
5 och bioakustikens fader Ivan Regen i del
5.
En hel del nutida slovenska uppfinnare har hittat på saker som vi
använder i vårt dagliga liv. Edvard Golob uppfann t.ex.
Tipp-Ex (Edigs på slovenska). |
Den
mest kände nutida slovenske uppfinnaren eller snarare uppfinnarikonen är Peter
Florjancic, som samtidigt som han har uppfunnit olika saker
också levt ett vidlyftigt liv i bl.a. Monte Carlo.
Bland hans uppfinningar finns diapositivramar, air-bag, parfymsprayflaskan, "plastsprutningsmaskin",
blixtlåset i plast, träningssäng, undervattensfittness,
de vridna störtloppsstavarna, m.m. Han har omkring 400 patent och
arbetade som uppfinnare i Bled fortfarande vid 90 års ålder
- se artikel på engelska. |
 |
 |
Hans
uppfinningar finns utställda på muséer runt om
i världen och hans liv är som en roman - han har pendlat
mellan rikedom och fattigdom och umgåtts med alla möjliga
människor. I Monte Carlo lekte hans dotter med prins Albert
och han själv umgicks med såväl vanligt folk som
stjärnor; Elizabeth Arden var en av de första som uppskattade
hans parfymeringsuppfinning, och även Coco Chanel umgicks
han med vid en bar, han kände Yves Saint-Laurent, Salvador
Dali och Frank Sinatra.
Edo Marincek har skrivit en bok om Peter Florjancic med titeln Skok
v smetano (Hopp i gräddan) och regissören Karpo
Godina har gjort en film efter Peter Florjancics liv med titeln Zgodba
o gospodu P. F. (Historien om herr P.F.). |
Vidare
så har tre unga kemister, som i Ljubljana för ett par år
sedan grundade företaget BIA Separations, förenklat,
snabbat på och gjort kromatografanalysförfarandet billigare.
Från
ett nytt analytiskt material, monolit, har de tillverkat de första
marknadsprodukterna och patenterat den utvecklade teknologin under
namnet CIM®. Teknologin CIM® har radiklat förkortat
tiden för laboratorie- och industrianalys samt rengöring
av kemiska föreningar.
Längre bak i historien
har den slovenske kemisten Friderik Pregl (se del
5), också kallad mikroanalysens fader, fått Nobelpriset för
att betydligt
ha effektiviserat, dvs. modifierat och förbättrat existerande
metoder. |
 |
 |
Institutet
Joef Stefan, som döpts efter den slovenske fysikern
(se del 5), är
Sloveniens ledande forskningssinstitut. Det ansvarar för ett
brett spektrum av grundläggande och tillämpad forskning
inom naturvetenskap och teknik. Personalen på omkring 850 är
specialiserade på forskning inom fysik, kemi och biokemi,
elektronik-och informationsvetenskap, kärnteknik, energianvändning
och miljövetenskap. |
Institutet
grundades 1949 vid en tidpunkt då den vetenskapliga forskningen
expanderade snabbt över hela världen. Det inrättades
ursprungligen som ett institut för fysik inom slovenska vetenskaps-och
konstakademin, men är idag engagerat i en mängd olika
både vetenskapliga och ekonomiska områden. Efter nära
60 år av forskning har institutet blivit en del av bilden
av Slovenien utåt. Institutets grundläggande mål är
att erbjuda vetenskapliga och tillämpade resultat i form av
processer, produkter och konsulttjänster, samt att producera
välutbildade unga forskare.
Det är inte alltid så att den slovenska allmänheten känner
till allt som forskningsinstitutet åstadkommit, vilket inte gör
forskningsresultaten mindre viktiga och kända inom den internationella
forskningsvärlden. |
Optiska
oscillatorn
|
skidrobot
|
År
2009 upptäckte man på Institutet Joef Stefan den
optiska oscillatorn, en grundläggande upptäckt som i
framtiden kan möjliggöra en utveckling av optiska transistorer
m.m. Med den keramik som institutet har tillverkat har ett tyskt
företag utvecklat oscillatorer som byggs in i de flesta mobiltelefoner.
Fler än tre miljoner elmotorer har testats med institutets
laserapparat. I många tidningar ute i världen har man
också skrivit om institutets skidrobot. Institutet Joef
Stefan är alltså framgångsrikt även inom
robotteknik. |
En
slovensk uppfinnare och företagare vid namn Franc Trkman,
(1903-1978) var känd för sina många patenterade
uppfinningar som har med hustillbehör att göra. Han tillverkade
det mesta själv i sin verkstad, och om marknaden ville ha
mer än han hann tillverka (p.g.a. vissa regler inom dåvarande
Jugoslavien kunde han inte utöka sin produktion), sålde
han antingen licencen eller uppfinningen. Hans uppfinningar var
stora hits på den tiden: vattentäta fönster och
balkongdörrar med tillhörande installationsramar, elkontakter
för elektriska spisplattor som var en så stor hit direkt
efter 2:a världskriget att han fick sälja licencen, installationsramar
för vertikalt och horisontalt vridbara fönster (också serieproduktion
i stora industrier p.g.a. stor efterfrågan) samt en särskild
teknologisk process för nyckeltillverkning av god kvalité.
Han fick priser i London för ett fönster 1934 (diplom, guldmedalj och
silverpokal) vid en internationell hantverksutställning och i Jugoslavien
vid olika tillfällen, samt i Tjeckien för att ha löst ett matematiskt
problem. |
|
|
Trimo är
ett slovenskt företag från Trebnje som har utvecklat
originella och kompletta lösningar för stålbyggnader,
tak, fasader, stålkonstruktioner, containrar samt ljud- och
isoleringssystem i nästan 50 år. Företaget startade
1961 i det då kommunistiska Jugoslavien under namnet "Trebnjes
metallfabrik". Trimo har specialiserat sig på fasader
och tak till industri- och lagerbyggnader, shoppingcentra och sporthallar.
Det stora genombrottet kom 1986 när utvecklings-avdelningen
lyckades ta fram brandsäkra så kallade sandwichpaneler
som kan användas som fasader på till exempel fabriks-
och lagerbyggnader.
Företaget leds av Tatjana Fink, som har utsetts
till det slovenska näringslivets mäktigaste och mest respekterade kvinna tre gånger
i rad.
En av Trimos kunder är Ikea, som får hjälp av Trimo
att få sin rätta blågula profil världen över (se länk). |
I del
11 presenteras
traditionella hus från olika slovenska områden. De byggdes
av det byggmaterial som fanns att tillgå i omgivningen. Sedan
flera årtionden bygger man dock inte så som man gjorde
förr,
utan landet
runt
bor slovenerna
i hus som under kommunisttiden byggdes ganska unisont. Efter kommunistregimens
fall har det dykt upp många nya husmodeller
och flera av husen produceras på den inhemska marknaden. |
  |
Jelovica som
funnits på den slovenska marknaden länge tillverkar
hus, fönster och dörrar. Man säljer omkring 180
hus om året varav de flesta till Västeuropa. Husen är
kända för sin individuella look och sparsamhet. Det nya
huskonceptet är mycket energisnålt, har inbyggda naturmaterial
och är bra för människan och miljön.
Marles är dock det äldsta företaget inom
Slovenien som tillverkar prefabricerade hus och som också säljer
framgångsrikt utomlands. |
 |
 |
 |
Sedan
1999 tillverkar Riko massiva trähus. Sätet är
i staden Ribnica, som är känt för sin tradition
inom tillverkning av träprodukter (se nedan).
Företagets
motto är att leva i en naturlig och hälsosam miljö.
Man satsar på ekologiska, energisnåla hus och även
på brandsäkerhet och på jordbävningssäkra
hus.
Riko har
ett kontor även i Stockholm med namnet Riko NORD. |
 |
 |
År
1492 gav kejsaren Friderik III Ribnicaborna med ett patent rätten
att handla med sina trävaror i främmande länder.
Så vandrade de för att sälja sina varor runt
om i Europa. Ribnica är förutom för tillverkning
av trävaror även känt för krukmakeri samt
skojfriska och trevliga människor.
År
2004 utfärdade Slovenien ett beslut om geografisk beteckning
för trävarorna från Ribnica i Dolenjskaregionen.
|
 |
 |
I
dessa moderna tider går det att handla varor från Ribnica även över
Internet som t.ex. från hemsidan Ribnican.
Gårdfarihandlarna från Ribnica som drog ut i världen med
sina varor var framförallt män, men även
slovenska kvinnor framförallt från Primorska/Kustlandskapet
och Kärnten/Koroška gav sig ut
i världen för att tjäna ihop till sitt levebröd
(se del
6): |
I
januari 2007 sattes en minnesplakett upp i Alexandria i Egypten
till minne av slovenska kvinnors bidrag till staden. Fenomenet
med de slovenska kvinnorna, de s.k. Aleksandrinke, som
arbetade i Egypten utspelade sig framförallt i senare delen
av 1800-talet och i början av 1900-talet. Omkring 7000 flickor
och kvinnor från Kustlandskapet/Primorska (nu västra
Slovenien och de italienska områdena runt Trieste/Trst) reste
till Egypten - framförallt Alexandria, men också Kairo
- för att tjäna pengar som de kunde sända tillbaka
till sina fattiga familjer.
Migrationen berodde på Suezkanalens öppnande år 1869, vilket
fick många europeiska affärsmän att flytta till Egypten. De tvekade
att anställa lokalbefolkningen som tjänstefolk, men slovenska kvinnor
prisades för sin renlighet och pålitlighet. Andra arbetade för
välbärgade egyptier, som t.ex. Milena Faganelli, en slovenska
från byn Mirna nära Trieste/Trst, som var nanny åt Boutros-Boutros
Ghali, FN:s generalskreterare under åren 1992-1996. |
|
 |
Det
finns ett litet museum i den slovenska staden Prvacina nära
Nova Gorica till minne av Aleksandrinke och det finns böcker
om dem som t.ex. författaren Marjan Tomšics
böcker Grenko morje (Beskt hav), 2004, och Juni
veter (Sydlig vind), 2006.
På minnesplaketten, gjord av skulptören Janez Lenassi, står
det: Denna plakett är till minne av de slovenska kvinnorna, som under
ett helt sekel kom till Egypten som ammor, barnflickor, köksor, guvernanter
och sömmerskor. Med sin lön räddade de sina familjer och hem från
ruinens brant. Under åren 1860-1960, tjänade tusentals hustrur och
mödrar sitt levebröd i Egypten. Över deras liv och arbete vakade
Systrarna av S:t Franciska av Jesus Kristus från Triesteprovinsen osjälviskt
i Alexandria och Kairo. |
Plaketten
har placerats just på Systrarna av S:t Franciskas
högkvarter, hos de slovenska nunnor som hjälpte Aleksandrinke
att acklimatisera sig i den nya staden.
Aleksandrinke var om någon verklighetens motsvarighet till Lepa Vida (se ovan),
då de lämnade sina hem och barn - men av ekonomiska skäl -
och
längtade
så starkt tillbaka till de sina. |

|
 |
En
sloven som för närvarande aktivt försöker
hjälpa till i Afrika, i Darfur-konflikten, är Tomo
Krinar från Jesenice.
Han är
fredsaktivist, författare och var särskilt sändebud
för den forne slovenske presidenten Janez Drnovšek (se del
7) för Darfur i Sudan, som grundade den internationella kampanjen Svet
za Darfur (Världen för Darfur). Se även Tomo
Krinars hemsida.
|
|
Tomo
Krinar gick in i den sudanesiska Darfur-regionen i februari
2006 via det angränsande Tchad med hjälp av rebeller
från Darfur och utan ett giligt visum. Han arresterades
den 10 juli 2006 och den 14 augusti dömde rätten i
Al-Fashir i norra Darfur honom för "publicering av
falska nyheter, spionage och inträde i Sudan utan visum" till
två års fängelse samt 2 400 USD i böter.
Hans fotoutrustning och filmer konfiskerades. Den
slovenska regeringen försökte övertala
Sudan att släppa honom fri - den slovenske presidenten Janez
Drnovšek sände ett särskilt brev till sin sudanesiske
kollega Omar Hasan Ahmad al-Bashir och skickade även ett annat
särskilt sändebud till Sudan. Den 2 september gick al-Bashir
med på att benåda och släppa Tomo Krinar
fri. Han återvände till Slovenien den 5 september, men
var som sagt tvungen att lämna sin fotoutrustning och filmer,
som han hävdade innehöll dokumentation om massgravar
i Sudan. |
Tomo
Krinar gav sig inte och återvände senare till
Darfur: I mars 2009 kom han tillbaka till Tchad från Darfur.
Han hade varit där under beskydd av koordinatorn för
humanitära angelägenheter hos den sudanesiska befrielsearmén
(SLA), Sulejman Jamus. I sitt brev därifrån beskriver
Krinar problem med att upprätta förbindelse mellan
datorutrustning och satellit och hur han har lärt unga i Darfur
att använda teknisk utrustning för att de själva
ska kunna informera världen om händelserna ute i terrängen.
Han uppgav också att sudanesiska flygplan i norra Darfur "bombarderar
och eldar upp det som ännu finns kvar" i regionen från
vilken nästan hela befolkningen har flytt. Han hävdar
att den sudanesiska regeringens plan är att från de
områden som har vatten- och oljefyndigheter jaga bort ursprungsbefolkningen
och ersätta den med invandrare.
|
 |
 |
På grund
av faran för kidnappning bestämde sig Jamus för
att sända Krinar tillbaka till Tchad. Krinar respekterade
Jamus önskan, då han kände att han hade utfört
sitt uppdrag i Darfur, men också för att han hade övertygat
sig om att det var omöjligt att ta sig till furerna i vulkanberget
Djebel Marra mitt i Darfur.
I sitt brev beskriver Krinar också förhållandena
i lägrena i Tchad som omskakande. Han uppger att miljoner med barn
fortfarande inte har någon skola och att deras föräldrar
inte får arbeta och inte heller flytta för att kunna försörja
sig. Han skrev också att den polske befälhavaren för Eufor
i Iriba i Tchad nära gränsen till Darfur inte ville ta emot honom.
Tomo Krinar har skrivit ett antal böcker -
om folket i Nuba-bergen i Sudan, om sin cykelresa bland indianerna i Sydamerika,
om cykelresan i Tibet, m.m. och gjort några dokumentärfilmer,
bl.a. Darfur
- vojna za vodo/Darfur - War for Water. |
Krinar är
själv ingen missionär, men man skulle kunna säga att
han går i de
slovenska missionärernas fotspår, särskilt Knoblehars
(se del 5),
som i mitten av 1800-talet var den förste europé som hade
trängt så långt
ner längs Nilens strand och in i Sudan. Missionären Baraga (se
del 5) verkade
bland indianerna i Nordamerika och kämpade för ottawa-
och ojibwaindianernas fortlevnad.
Även en slovenska har vigt sitt liv åt indianerna.
|
Branislava
Sušnik (1920-1996)
var en slovensk antropolog som bodde i Paraguay från
1951 och till sin död. I december 2009 beslutades det
i kommunen Asuncion att en av gatorna i Paraguays huvudstad
ska döpas efter henne. Hon hade förtjänat denna
gest genom att grunda och under många år leda Paraguays
centrala etnografiska museum, Museo Etnografico Andres
Barbero.
Redan
under sin levnad hade hon fått Paraguays högsta
statliga erkännande inom vetenskapen för sitt arbete
med de paraguayanska indianerna och i oktober 2005 gav den
paraguayanska posten ut tre frimärken med titeln Paraguayanska
antropologer, därav ett med hennes porträtt.
Att hon drevs utomlands där hon gjorde sin karriär berodde
på händelser under 2:a världskriget. I hennes hembygd
verkade en stark kommunistisk grupp, bland dem självaste Ivan Macek
(se del 6). Där gifte
sig också Kardelj (se del
7) med Maceks
syster Pepca. Redan i början av kriget började de första
avrättningarna och bland de första som kommunisterna dödade
var hennes far - framför ögonen på Branislava.
|
Branislava
Sušnik |
 |
Det
finns också en nutida slovensk missionär, Pedro
Opeka,
som av prinsen av Monaco, Danielle Mitterand (den f.d. franske
presidentens hustru) och den forne slovenske presidenten Janez
Drnovšek (se del
7) har nominerats till Nobels
fredspris (se del
5) för sin insats på Madagaskar, där han
har hjälpt en kvarts miljon människor.
Han har verkat på Madagaskar
sedan 1976 och ägnar särskild uppmärksamhet åt
barnen samt lär människorna att leva av sitt arbete.
Tusentals människor som har
levt bland sopor har han hjälpt tillbaka till ett värdigt
liv, med arbete och tak över huvudet.
I byarna, som hans organisation Akamasoa har byggt upp, går
10 000 barn i skolan.
År
2007 fick han den franska regeringens främsta erkännande Chevalier
de la Légion d'Honneur (Knight of the Legion of Honor)
|
|
Pedro
Opeka föddes i San Martin i Argentina, en förort till
Buenos Aires. Hans föräldrar hade emigrerat från
Slovenien för att fly undan Titos totalitära regim
(se del 7). Redan
som barn lärde hans far, som var murare, honom sitt yrke
och de arbetade tillsammans som murare. Han var som ung också en
talangfull fotbollspelare. Pedro Opeka talar slovenska, spanska,
franska, engelska och malagassiska.
Till
den ovan nämnda träindustrin hör även pappersindustrin
som också finns representerad i Slovenien.
|
 |
Appropå fredspriset,
så är fredssymbolen duvan och det spanska
ordet för duva, paloma, även symbolen för och namnet
på ett
mer än
130-årigt slovenskt pappersföretag.
Det tillverkar framförallt servetter, köks- och toalettpapper
samt pappersnäsdukar och finns på marknaden i 30 länder
runt om i Europa. |
|
 |
Ett
yrke inom träbranschen som inte längre finns är splavar,
flottare. Flottarna flottade timmer längs floderna Drava
och Sava ända till det avlägsna Donau och Vojvodina
samt Belgrad. Först nämndes flottningen 1283 och den
dog ut 1941 p.g.a. 2:a världskriget resp. utbyggnaden av
vattenkraftverk och järnvägen. I kommunen Podvelka
i byn Javnik längs floden Drava finns ett flottarmuseum
- det enda av detta slag i Europa, Splavarski muzej,
i flottarkungen Franc Šarmans hem, vars förfäder
hade varit flottare i 200 år. Förutom muséet
kan man där ta en utflykt på en flotte längs
floden Drava.
Längs Savafloden var Radece flottarnas centrum och man underhåller
traditionen där med de årliga flottardagarna på Savafloden, Dnevi
splavarjenja na Savi.
Flottarnas
liv var ansträngande, svårt och farligt. Men det var
också intressant, eftersom det innebar att man var långt
från hemmet och problemen där hemma, så man
lät sig njutas av detta. Inkomsterna var hyggliga och de
flesta av ungdomarna från Dravadalen och annorstädes
prövade på det spännande flottarlivet.
Idag utgör flottarna endast ett turistinslag - att få åka
längs floden med flottarna är ett enastående sätt att
få uppleva de forna traditionerna.
|

|
Förr
var kolning, oglarjenje, det vanligaste sättet att
utnyttja skogen, men nu finns inte heller yrket kolare, oglar,
längre. Förr behövde masugnar, smältugnar,
koksverk och smedjor
mycket energi i form av kol. På grund av kolningen ändrade
bokskogarna i t.ex. Pokljuka kraftigt karaktär. |
Kolarmila
|
Idag
utgör kolningen endast ett minne över det forna mycket
utvecklade hantverket.
Vid
kolarmilan, oglarska kopa, där man tillbringade
en längre tid fanns också en kolarstuga, oglarska
koca, där kolarna hade sin tilllfälliga bostad.
Kolarna kunde också bo i en så kallad koarica eller lubarca -
en triangelfomad bostad av bark, som endast var lämplig
för övernattning. Dessa var nödbostäder,
som sattes upp vid milor som låg långt från
kolarstugorna. De användes för att man skulle vakta
vid milorna.
|
Koarica eller lubarca
|
 |
Från
trä till textil...
Inom den slovenska textilindustrin utmärker sig framförallt Mura,
grundat 1925, som är känt för sina högkvalitativa
och eleganta kläder framförallt för bruk inom formella
kretsar eller på elitnivå. För sina eleganta kläder,
men kanske lite ledigare stil, är även textilföretaget Labod (Svanen)
känt. Textilföretaget Beti tillverkar dock
framförallt underkläder och badkläder samt lediga kläder,
bl.a. pyjamasar och nattlinnen. Ett stort slovenskt underklädesmärke är Lisca,
med online-shop även för Sverige.
En
av de många slovenska modekreatörerna är även Nina Šušnjara (se
bilden till vänster) , som i oktober 2009 satte upp en
moderevy med titeln Retrospektiva.
|
Slovenien
har liksom Sverige (Oriflame) ett eget kosmetikföretag, Afrodita.
Det
grundades 1970 av Danica Zorin Mijošek. Hon öppnade
sin första skönhetssalong, som fortfarande verkar
idag, vid kurorten Rogaška
Slatina, en prestigefull
kurort med outtömliga mineralkällor. Detta innebar
ytterligare variation i kurortens utbud, vars gäster ofta
kom från grannländerna. Bristen ute på marknaden
vad gällde skönhetsprodukter ledde till utvecklingen
av den första egna produkten för ansiktsvård
- en kamomillkräm, som lade grunden till utvecklingen
av ytterligare kosmetiska produkter samlade under märket Kozmetika
Afrodita.
En
allt större efterfrågan från nöjda användare
uppmuntrade till att organisera en större produktion som
senare blev företaget Kozmetika Afrodita d.o.o.,
som har utvecklat ett brett spektrum av produkter för
ansikts-, kropps- och hårvård. Med sin ledstjärna
- att erbjuda produkter gjorda av framförallt naturliga
råvaror med konstant kvalitet, har märket blivit
uppmärksammat, vilket har haft betydelse för dess
konkurrenskraft.
|
|

|
Under
mellankrigstiden, då den serbiske kungen inom det jugoslaviska
kungariket höll på att införa diktatur och när
de slovenska företagarna klagade över det höga
skattetrycket på industrin samt över Belgrads tull-
och lånepolitik, som var fördelaktigare för de
fattigare (sydöstra) delarna av landet, patenterade apotekaren Leo
Bahovec ("téernas konung") från Ljubljana
vid det internationella patentverket i Bern sitt recept för
téet Planika. Han uppnådde stor framgång med
sitt te. Den dagen, den 6 januari 1929, då kungen proklamerade
att "ingen mellanhand längre fanns mellan folket och
kungen" (se del
6), hade Bahovec redan börjat tränga ut på den
internationella marknaden. |
Bahovec
hade sitt apotek vid Kongresstorget i Ljubljana, men även
filialer i Wien, Prag, Bratislava, Budapest, Trieste/Trst, Rom,
Zagreb, Belgrad, Tirana och Alexandria. Han trängde även
in på den amerikanska marknaden med modern annonseringsstrategi
och téet Planinka blev populärt bland amerikanarna.
Leos fru Lidija bidrog med formgivningen av embalaget och annonserna.
Hon ansåg att den gröna färgen passade att representera
Bahovec produkter. Förutom téet Planinka, som renade
och friskade upp blodet (m.a.o. laxerande te), var andra populära
produkter doftkrämen Florida för massage mot
reumatiska besvär, pulvret Nosal mot snuva, Alpina -
läkande fett för huden, Smreka (Gran) - karameller
mot hosta och heshet osv.
Framgången
gjorde att familjen Bahovec kunde umgås i de högsta
sociala kretsarna i Wien samt i bilklubbar m.m. De byggde också sin
nya modernistiska villa 1935 på gatan Erjavceva cesta
i Ljubljana. Ödet som denna villa mötte är symbolisk
för det öde som familjen Bahovec och även andra
företagare och intellektuella i Ljubljana mötte efter
2:a världskriget. Villan beslagtogs av den nya regimen
och in flyttade partifunktionären Ivan Macek - Matija
(se del 6 och del
7). När han flyttade ut 35 år senare raserades
villan.
Även apoteket beslagtogs efter kriget och man förbjöd Leo Bahovec
att utöva apotekarverksamhet.
|
 |
Idag är
1001 cvet (1001 blomma) den största tetillverkaren i Slovenien,
med en stor palett med olika sorters téer: örttéer,
frukttéer, gröna och svarta téer, wellness-téer
samt barnte. Företaget ingår i paraplyorganisationen ito. |
|
 |
Äggkonstnären Franc
Grom från Vrhnika gör mönster i äggskal
med ca 2500-3000 hål i ett ägg. Hans konst är
inspirerad av traditionell slovensk design. För att borra
hål i ägg krävs en mycket stadig hand
och ett tålamod, som betalar sig väl i underbara
kreationer som väcker beundran även ute i världen.
Dessa små konstverk har ställts ut i många länder
och Franc grom har fått ett tacksägelsebrev även från
Vita huset och dåvarande presidenten Bill Clinton samt en särskild
beställning från den japanske kejsaren, som ville ha ett
sådant ägg från Vrhnika i sin konstsamling. Dr. Janez
Bogataj, professor i etnololgi, valde också att ha ett av Franc
Groms ägg på omslaget till sin bok Mojstrovine Slovenije (Slovenska
mästerverk).
|
|
|
Aleš Lombergar är
en av få i Europa, som fortfarande etsar glas på gammaldags
vis, ett hantverk som hade sin kulmen under senare 1800-tal. Dekorationerna
görs för hand genom ett skyddande hartzlager och de utsätts
sedan av syrebad. Aleš Lombergars verk har ställts ut
i bl.a. Dubai, och Förenade Arabemiraterna och har byggts
in bl.a. i Casinot i Baden nära Wien, i lyxkryssaren Crystal
Symphony och i en lyxvilla vid Hannover.
I Sloveniens huvudstad Ljubljana finns hans etsade glasrutor på ett
flertal ställen. Han tillverkar även
gåvor till protokollära tillfällen. |
|
 |
Glasbruket
Rogaška är världsledande inom kristalltillverkning.
Man har i nästan 350 år bevarat de gamla traditionella
tillverknings-
metoderna
inom glasbruk och kristalltillverkning inom det slovenska området.
I historien har glasbruket stått i tätt förbund
med mineralvattenkällan i Rogaška
Slatina och utvecklingen
av kurorten, som behövde glas bl.a. till servering av
mineralvatten.
Under
2007 och 2008 fick Rogaška priset Five Star
Diamond Award från AAHS (The American
Academy of Hospitality Sciences). År 2008
och 2009 fick Rogaška även
statusen Superbrands. I Rogaška tillverkas
också gåvor för den slovenska regeringens
protokoll. Redan 1930 såldes produkter från
Rogaška
i USA genom Bloomingdale's.
|
 |
 |
Formgivaren
och konstnären Oskar Kogoj tillverkar alla möjliga
konstverk och bruksprodukter i naturliga material, även
i glas och porslin, och inspireras av sina samlade kunskaper
kring tusenåriga kulturer, allt från den egyptiska
till den aztekiska civilisationen, från den etruskiska
till den judiska, venetiska samt Epidauros och Veda.
Han
har också tillverkat den venetiska hästen (en kopia
från situlan från Vace, se del
8) som förstorats
till naturlig storlek och som står i Ljubljana, Slovenj
Gradec, Geneve och Jerusalem (se del
8).
|
|
Fortsättning följer! Denna
del är inte klar.
|
Under uppbyggnad! |
Sloveniens historia del
1, del 2, del
3, del 4, del
5, del 6, del
7, del 8, del
9, del 10, del
11, del 12, del
13, del 14, del
15, del
16, del 17, del
18
|