Sagan om vackra Vida (Lepa Vida) är en av de oftast omarbetade motiverna inom den slovenska konsten - hundratalet dikter, sånger, dramer, romaner och noveller har sina rötter i den folkliga originalberättelsen och erbjuder många musikaliska, teater- och bildkonstbearbetningar, som använder sig av temat "längtan efter det avlägsna, nya, annorlunda". Lepa Vida är en kvinnomyt om avfärd, om att vara frånvarande, ibland rent fysiskt och alltid även psykiskt.

Sagan har sina rötter i 1000-talet f.Kr. när araberna upprepade gånger attackerade den Adriatiska kusten. Handlingen utspelar sig som så att unga Vida har en äldre man och ett barn. En dag står hon vid stranden och tvättar blöjor. Då kommer en färgad man med en roddbåt och erbjuder Vida att följa honom till Spanien, vilket hon gör. Där vistas hon vid den spanska drottningens hov och är mycket omtyckt av drottningen. Men Vida är inte lycklig. Hon längtar hem till make och barn och gråter i smyg. Hon frågar månen vad hennes make gör och den svarar att han har tagit sin båt och gett sig ut att leta efter henne. Solen berättar för henne att hennes barn har dött. Vida kan inte längre uthärda sin sorg och hon dör av brustet hjärta.

I den slovenska litteraturen från 1800- och 1900-talet har många litteraturanalytiker ägnat sig åt Vidas öde, men ingen har fördömt hennes handling - även då den är symbolisk. Alla har respekterat hennes djupa känslor och hennes längtan sedan hon gett efter för sina svagheter.

En av de mest kända slovenerna i världen just nu är filosofen Slavoj Žižek. I juni 2008 visades en dokumentär om honom på svenska Kunskapskanalen som presenterade honom på följande vis: Han har kallats filosofins rockidol, en Elvis bland världens intellektuella. Slavoj Zizek, slovensk intellektuell, med särskilt intresse för psykoanalys och marxism, drar jättepublik när han reser över världen. I denna film får vi följa Zizek från hans lilla lägenhet i Ljubljana, till föreläsningar i Rio de Janeiro, Boston och New York.

Han har skrivit en lång rad böcker, varav ett par av dem också finns översatta till svenska.

Žižeks verksamhetsområden är (lacansk) psykoanalys, politisk filosofi, tysk idealism osv.

Redan under medeltiden hade slovenska tänkare och humanister (se del 3) ett stort inflytande i Wien, som var dåtidens europeiska bildningscentrum, då t.ex. Matija Hvale från Vace var en stor slovensk filosof som skapade den naturvetenskapliga-filosofiska syntesen.

Appropå välutbildade modeller, så gifte sig den slovenska design- och arkitektutbildade modellen Melanija Knavs från Sevnica år 2005 med den amerikanske miljardären Donald Trump och begav sig liksom Lepa Vida över stora hav långt bort från Slovenien.

Mer kan man läsa på hennes hemsida.

Melanijas kändisskap, modellyrke, rikedom och inte minst utbildning kan anknytas till följande kända slovenska:

Lara Bohinc är en av världens mest kända smyckedesigners och hon har bosatt sig i London. Världens stjärnor smyckar sig med hennes kreationer och hon har kallats "stjärnornas favoritdesigner".

Hennes styrka ligger i hur hon arbetar med ny teknik, tänjande gränserna inom den traditionella smyckekonsten.

Bland hennes trogna fans finns Madonna, Björk, Cameron Diaz och Kate Moss.

Hon inspireras av bl.a. arkitektur och söker efter konstruktionen även i naturen. Kanske har hon funnit inspiration även hos de slovenska arkitekterna (se del 7), framförallt Plecnik, som också han delvis verkade utomlands, framförallt i Wien och Prag.

Andra som rest från Slovenien över de stora haven är de slovenska utvandrarna till framförallt den amerikanska kontinenten under den första vågen (se del 5) och den andra vågen (se del 5) samt efter 2:a världskriget då Slovenien ingick i det kommunistiska Jugoslavien (se del 7). Deras ättlingar bevarar fortfarande traditionerna från hemlandet samtidigt som de framgångsrikt har integrerats i det nya samhället.

Rymdforskaren och författaren av visionära böcker om astronautik samt tekniske rådgivaren i Stanley Kubricks film Odysseus 2001, Frederick Ordway, har sagt om Noordung att denne var den förste som klart föreställde sig vad som kan göras på en rymdstation, hur man därifrån kan betrakta jordens yta, väderfenomen och även militär verksamhet. I sin bok Das Problem der Befährung des Weltraum (Berlin, 1929), dvs. Rymdresefrågan, beskrev Noordung en plan för att tränga in i rymden samt det första matematiskt understödda konceptet för en bemannad rymdstation, som han placerade i den geostationära banan. Herman Potocnik Noordung nämnde också kärnenergins framtid samt fotondrift under en tid då det huvudsakliga färdmedlet var häst och vagn. NASA översatte hans bok till engelska 1995.

Vid NASA har den slovenske fysikern Dušan Petrac blivit en av de främsta forskarna. Tack vare honom sparade NASA in miljarder med dollar i programmet med infraröda astronomiska satelliter, eftersom han anmärkte på ett problem och räknade ut den rätta temperaturen för infraröda detektorers verksamhet i satelliter, som annars hade förfallit.

År 2010 började Slovenien samarbeta med ESA, vilket innebär att slovenska förtag, vetenskapsmän och studenter kommer att kunna medverka i Europeiska rymdorganisationes projekt.

Även slovenska studenter når framgång utomlands: I november 2008 vann för tredje året i rad en grupp med slovenska studenter vid den prestigefulla tävlingen i syntesbiologi iGEM vid Universitetet MIT, Massachusetts Institute of Technology, i Boston. De hade utvecklat ett vaccin mot cancer i magsäcken och ett för cancer i tolvfingertarmen och vann i sin kategori Hälsa/medicin samt blev även vinnare av den sammanlagda tävlingen. Gruppen med sju slovenska studenter i bioteknologi, biokemi, medicin och mikrobiologi under ledning av sju mentorer deltog i den årliga tävlingen tillsammans med 84 lag från hela världen, bland dem även åtta av Pekinglistans tio högst rankade universitetet i världen. De har redan lämnat in en ansökan om patent för sina två vaccin.

År 2007 vann slovenska studenter bland projekten som rör hälsa och medicin. Laget från Ljubljana-universitetet besegrade de mest prestigefulla universiteten i världen som Cambridge, Harvard, Princeton, Stanford, Berkely, MIT, ETH, Paris, Freiburg, asiatiska Bangalore, Tokio osv. Vinnarlaget bestod av sju studenter i mikrobiologi, biokemi och bioteknologi från Fakulteten för kemi och kemiteknologi samt Bioteknologiska fakulteten vid Ljubljanas universitet.
De presenterade ett projekt, där man på cellstrukturer testade ett nytt sätt att behandla HIV-smitta - en idé som är revolutionär och som skiljer sig från HAART-metoden (Highly active antiretroviral therapy).

År 2006 vann slovenska studenter med ett nytt botemedel mot sepsis inom ramen för ett projekt för modifiering av försvarsceller mot inflammation.

Slovenska forskare har efter mångårigt hårt arbete upptäckt ett nytt effektivt och enastående sätt att bota cancer, som kan komma att användas inom fem eller sex år efter upptäckten .

I september 2011 presenterade forskare från Institutet Jožef Stefan (döpt efter en fysiker och matematiker, se del 5) sin enastående upptäckt, som är av enorm betydelse för hela världen. Den slovenska forskargruppen under ledning av Olga Vasiljev och Boris Turk har tillsammans med medarbetare från Ryssland, Tyskland och USA, som framförallt erbjudit tekniska resurser, utvecklat ett nytt effektivt sätt att bota cancer.

En annan ung sloven som nått framgång i USA är Anže Kopitar, född 24 augusti 1987 i Jesenice. Han är ishockeyspelare och spelade med Södertälje SK i Sverige och gjorde sin första VM-turnering 2005, endast 17 år gammal. Sedan draftades han av som nummer 11 i första rundan av Los Angeles Kings i NHL-draften 2005. Säsongen 2006/2007 gjorde han debut i NHL och snabbt efter starten tog han ledning i rookie skytteligan.
Kings dåvarande kapten Mattias Norström har sagt följande om Anže: "You're used to seeing young players come in, especially offensive players, and they're really good with the puck and on the offense. With Anže, he looks like an older player, the way he plays the center position. He's very responsible defensively, so you find him a lot of the time on the defensive side of the puck, coming up on the ice. I would call him more the classic centerman. Most pucks come through him and he gets them out to his wingers. If you look at his stats, you'd think maybe he was cheating a little bit on the offensive side to create offense, but I'd really say the opposite. He's responsible in his own end and he takes care of that before he goes on offense."

Fler slovener har hamnat i Guinness rekordbok.

Martin Strel, född 1954 i Mokronog, är slovensk maratonsimmare och har många rekord. Han började med att simma de slovenska floderna Krka, 105 km på 28 timmar under 1992, och floden Kolpa, 62 km på 16 timmar under 1993. Sedan följde bl.a. följande:
1994 - Lignano - Ravenna; 162,5 km på 55 tim 11 min - världsrekord i oavbruten simning i ocean
1996 - Venedig - Portorož; 100 km på 41 tim 11 min
1997 - Engelska kanalen; 35,2 km på 16 tim 28 min 5 sek
1997 - Afrika - Europa; 78 km på 29 tim 36 min 57 sek - den förste som simmat från Afrika till Europa
2000 - Donau; 3004 km på 58 dagar - den förste som simmat från Donaus källa till dess utlopp - Guinness rekordbok
2002 - Mississippi; 3797 km på 68 dagar - den förste som simmat från dess källa till dess utlopp - Guinness rekordbok
2003 - Paraná; 1930 km på 24 dagar - den förste som simmat hela denna sydamerikanska flod

Benka Pulko, född 1967 i Ptuj, är en slovensk äventyrsresenär, författare och fotograf. Till yrket är hon dock biolog, sjuksköterska och massör. Den 19 juni 1997 gav hon sig av på en resa jorden runt på motorcykel. Hon återvände den 10 december 2002. Under 2000 dagar hade hon kört 180.016 km och med detta skrivit in sig i Guinness världsrekordbok genom:
- längsta resa för kvinna med motorcykel avseende resans tidslängd;
- längsta resa för kvinna med motorcykel avseende körd sträcka;
- första oavbrutna soloresan med motorcykel över alla de sju kontinenterna.
- första självständiga resan för en kvinna på motorcykel genom Saudiarabien.

2003 gav hon ut sin första monografi, Po Zemlji okoli Sonca (Över Jorden runt Solen). 2007 gav hon även ut boken Pocestnica (Gatuflickan). Samma år gav hon ut en tvåspråkig katalog med sina fotografier, Obrazi sveta - Faces of the world. Se mer om henne på hennes hemsida.

Slovenska alpinister hör till världens topp inom denna extrema idrott såväl till antalet utövare som till bergbestigningarnas svårighetsgrad. Tyvärr är även statistiken över dödsfall hög. I november 2009 förolyckades t.ex. en av Sloveniens största bergsbestigare Tomaž Humar i Himalaya med dödlig utgång - han är hittills den 20:e slovenen som dött omringad av Himalayas bergsmassiv.

Många slovener har varit aktiva och visionära klättrare och på många berg och storväggar runtom i världen vittnar lednamn som ”Yugoslavian route” eller ”Slovenian route” om detta. Inom i princip alla sportens facetter finner man klättrare som hör till dess avantgarde. En del av dessa klättrare och alpinister, som Martina Cufar, Francek Knez, Silvo Karo, Tomaž Humar och Davo Karnicar har gjort sig kända världen över för banbrytande prestationer, men det finns åtskilliga som varit lika mycket i framkant av utvecklingen som är mer eller mindre okända utanför landets gränser. En annan imponerande aspekt är att många av dessa klättrare är så duktiga inom flera av klättringens discipliner (se Edge Magazine, Överhäng i Slovenien).

Den 7 oktober 2000 blev den slovenske extremskidåkaren och alpinisten Davo Karnicar den förste i världen som lyckades åka skidor oavbrutet nerför Mount Everest. Han är också den förste man som åkt skidor från alla 7 kontinenters högsta toppar. Den första kvinnan, amerikanskan Kit Deslauriers, lyckades med detta en månad innan.

Även han har en hemsida.

I februari 2001 öppnade han den första skidskolan för nepalesiska barn på Khumbuglaciären.

De slovenska bergsklättrarna Andrej och Marija Štremfelj är det första gifta paret någonsin att klättra upp på Mount Everest, världens högsta berg, vars topp de nådde den 7 oktober 1990.

Den kände italienske alpinisten Reinhold Messner har i sin bok skrivit att slovenerna är de bästa alpinisterna bland världens folk.

Bergsbestigning hör alltså till extremidrotten och bland slovenerna finns det många extremidrottare, om inte flest i världen. De utmärker sig även inom andra extremidrotter. T.ex. så har Dušan Mravlje, ultramaratonlöpare, vunnit ultramaraton tvärs över USA, och han har även sprungit tvärs över Australien och Europa.

I september 2002 satte den slovenske extremcyklisten Marko Baloh världsrekord. I 12 timmar, cyklade han över 452,73 km, vilket innebär att han cyklade i genomsnitt 35 km/h! Med denna framgång hamnade han också i Guinness rekordbok.

I juni 2010 vann slovenen och ultramaratoncyklisten, Jure Robic (se bild till höger), RAAM - Race Across America, i kategorin Solo Male (Under 50) för femte gången.

De första slovenerna som rest jorden runt med bil är Kristina och Uroš Ravbar (se länk). De reste i två år 2004-2006, besökte 52 länder och körde 101 488 km över Europa, Asien, Australien, Oceanien, Nordamerika, Sydamerika samt Afrika.

Bland extremresenärerna kan man också räkna Tomo Križnar (se nedan), Benka Pulko (se ovan) och Zvone Šeruga (se länk).

Både rodd och skidåkning (se del 5 och nedan) har gamla anor i Slovenien.

1871 när Trieste var värd för Internationella expot för jordbruk, industri och konst anordnades en tävling där man rodde regatta med cupa-båtar.

Förstoring av en cupa från målningen nedan.

Skidåkning vittnade redan den slovenske diplomaten Žiga Herberstein (se del 3) om under 1500-talet. J.V. Valvasor (1641-1693), välkänd slovensk vetenskapsman (se del 3), avslöjar i sitt berömda verk The Glory of the Duchy of Carniola (1689) att slovenerna åkte skidor under hans tid (se del 5) .

Av de slovenska historiska arven har dess ursprungliga skidor tilldelats särskild respekt. De var ett av de äldsta transportmedlen på den högbelägna Blokeplatån i det centrala Slovenien och deras originalitet bevisar att slovenerna är bland de äldsta skidåkarna i Centraleuropa. Folket från Blokeplatån använde dem under vintertid för att transportera gods, övervinna långa sträckor och utföra sitt arbete samtidigt som de också användes för olika lekar och rent nöje.

Idag organiseras varje år de traditionella Bloški teki (Blokeloppen).

Slovenerna har även i modern tid haft framgångar internationellt i skidtävlingar, framförallt slalom och storslalom, med Bojan Križaj, Boris Strel, Jure Franko, Jure Košir samt Mateja Svet, Katja Koren, Urška Hrovat, Tina Maze och många andra. År 2007 vann Andrej Jerman första slovenska segern i störtlopp. Slovenerna har också två världsmästare i skidhopp, Franci Petek samt Rok Benkovic samt en tvåfaldig sammanlagd vinnare av hoppsäsongen och segrare i nyårsturneringen, Primož Peterka.

Man har också samlat på sig ett antal olympiska medaljer från Vinterolympiader. Varje år har man i Slovenien världscuptävlingar i slalom för damer - Zlata lisica (Guldräven), slalom för män i Kranjska gora och tävlingar i skidhopp eller skidflygning i Planica (se del 5).

Inom längdskidåkning har framförallt Petra Majdic varit mycket framgångsrik. Inom världscupen har hon uppnått tjugofyra segrar sammanlagt och stått på pallen 46 gånger. I VM i Sapporo i Japan 2007 fick hon silvermedalj i klassisk sprint, vilket också var den första slovenska medaljen inom längdskidåkning vid stora tävlingar. Hon har även tillkämpat sig lilla kristallgloben i sammanlagt sprintresultat under världscupssäsongerna 2007/2008, 2008/2009 samt 2010/2011 samt brons i klassisk sprint vid vinterolympiaden i Vancouver 2010 (det sista med fyra brutna revben)
Hon tycker mycket om Slottsprinten i Stockholm som går av stapeln varje år, där hon också vann i klassisk sprint 2007 (se filmsnutt till höger), kom tvåa 2008 och vann igen 2009 samt 2011. Petra har en hemsida.

Inom båtbranschen hörs allt oftare att det just är från Slovenien som det oftast kommer ny design, teknologi och fräscha idéer.

Bland segelbåtarna fick Seascape 18 en "nautisk oskar" för år 2010 och bland motorbåtarna var det Greenline 33 som bäst övertygade juryn. Sammanlagt delades det ut 11 priser och endast fransmännen fick bättre utdelning än slovenerna, då de fick tre priser. Italienarna fick liksom slovenerna två.

Greenline 33, som är världens första serietillverkade hybridbåt, väckte stor uppmärksamhet redan under höstens utställningar med sin miljövänlighet och effektiva energianvändning. Den har diesel- och elektrisk motor samt ett tak med solceller - därför använder den 4 gånger mindre fossilt bränsle jämfört med liknande båtar. Företaget Seaway, som har utvecklat Greenline 33, är världens ledande båtutvecklingsföretag och har grundats av de slovenska bröderna Jernej och Japec Jakopin. I Sverige säljs båten via Bavaria & Fabola.

Bilmärket Triglav

Renault 4

Twingo

Under 2004 designade han VW Concept C (se länk) och 2005 formgav han som sagt karosseriet hos Passat Limousine och dess Caravanvariant (se länk) samt Coupe/Cabriolet EOS (se länk).

År 2006 designade Robert Lešnik showbilen Volkswagen IROC (se länk).

Tomos Colibri T 12

Den egna mopedtillverkningen började under sent 50-tal, då flera vidareutvecklingar av mopeden Puch MS 50 blev till med det gemensamma namnet Colibri. De första Colibri var av märket VS 50, senare fick de nya märken mellan 01 till 013. En del modeller anpassades också till den utländska marknaden. 1959 tillverkades redan fler än 17000 Colibris och man skrev på kontrakt för sin första större export till Sverige. Den mest framgångsrika Colibrin var typ 12. Dess vidareutveckling Colibri T 12, som först presenterades 1961, blev den mest omtyckta modellen i Slovenien.

För en systematisk och organiserad utveckling av verksamheten grundades 1962 Institutionen för teknisk och ekonomisk forskning , som senare omformades till det modernt utrustade Institutet Tomos. Under 60-talet kom den fruktsammaste perioden för företaget Tomos, som fortsatte även under nästa årtionde.

Under 70-talet kom även fler nya modeller av motorcykelmärket Colibri. Efter 1973 hade alla Tomos motrocyklar och mopeder inbyggda motorer av egen konstruktion. Under den tiden utvecklas även Colibri 15 med kraftigare motor.

Under 1979/80 kom en kris som utgjorde en milsten för produktionens utveckling. Under 80-talet moderniserade Tomos hela sitt program för tvåhjulsfordon, särskilt ägnade man sig åt att sänka ljudvolymen och minska på hälsofarliga ämnen i avgaserna, bättra på förarens sittställning samt att ge produkten ett modernt utseende. Det gav åter ett uppsving och företaget konkurrerade återigen jämställt på världsmarknanden. Från det nya programmet kom först APN 6 från år 1981. Den nya generationens motorcyklar från Tomos representerades dock av Tomos BT 50 från år 1985. Med denna som grund tillverkades även Tomos ATX 50 C i terrängutförande.

Tomos BT 50

Tomos scooter

År 1998 fanns i Tomos produktionsprogram förutom automatväxlade Automatic A3 (med olika utföranden och namn) även ATX 50 C, två utföranden av APN 6, nya Colibri och TX 5 (moped för barn i motocrossvariant) samt även den nya mopeden Flexer som har en begränsad övre hastighet på 25 km/h eller 45 km/h. Efter företagets motgångar i början av 90-talet blev Tomos 1998 en del av bolaget Hidria.

Man har effektivt omorganiserat produktionsprocessen och utan större tekniska förändringar uppnått högre arbetsresultat och är ett stabilt företag med ett tilldragande program, gedigen organisationsstruktur, stort potential hos de anställda samt en klar vision.

Cyklarna är av olika modeller allt ifrån stadscyklar till mountainbikes, tävlingscyklar, cyklar för långa cykelresor, trekking, extremcykling och triathlon...

Man tillverkar även cyklarna Krpan, döpta efter den slovenske starke sagomannen (se del 2), som är en arbetscykel som används av många brevbärare runt om i Europa.

1998 grundade Slovenien Internationella fonden för minröjning och stöd till minoffer - International Trust Fund.
Först verkade fonden bara inom sydöstra Europa, men har sedan växt till en världsorganisation, fast huvuddelen fortfarande går till Balkan. Organisationen kämpar för att man ska sluta använda minor, hjälper till vid minröjning och utbildar personal för detta samtidigt som man hjälper människor som redan blivit offer för den typen av krigföring.

Elektromobilen kan köra i sidled eller vända på plats - vilket är mycket praktiskt särskilt vid stadskörning. Utan den tunga mekaniken, som hos en klassisk bil tar ca 10 % av energin, är en sådan bil lättare, billigare och mer ekonomisk. De i nuläget bästa elektromotorerna har ännu ett för svagt specifikt vridmoment - bara till 10 Nm/kg. Detelas direktdrift har ett specifikt vridmoment på upp till 25 Nm/kg.

Andrej Detela som förutom fysiker även är poet, författare, ekolog och är en internationellt erkänd uppfinnare från institutet Jožef Stefan (se del 5) är även känd för att vara upphovsman till de mest avancerade elektromotorerna för robotar. Detelas första rent finlitterära bok är Sanje v vzhodni sobi (Drömmar i östra rummet), 2008, där han beskriver sina resor till Japan, Indien och Australien.

Det nu slovenska flygbolaget, Adria airways, har sin operativa bas i huvudstaden Ljubljana. Flygbolaget erbjuder charter och reguljärtrafik inom (till/från) Europa. Adria Airways är medlem i IATA och regional medlem i flygbolagsalliansen Star Alliance.

Adria Airways grundades 1961 under namnet Adria Aviopromet. Man började flyga med Douglas DC-6 och senare jetplan Douglas DC-9. I början av 1980-talet började Adria Airways flyga reguljärt, den första utrikesdestinationen var Larnaca på Cypern, 1983. I slutet av 1980-talet köpte bolaget Airbus A320-plan. Efter Jugoslaviens upplösning i början av 1990-talet blev Adria Airways Sloveniens viktigaste flygbolag. 1996 slutfördes en privatiseringsplan som sålde ut en del av bolaget. Adria Airways blev en regional medlem i Star Alliance den 18 november 2004.

Pipistrel är ett slovenskt företag i Ajdovšcina som tillverkar ultralätta flygplan. Företagets namn kommer från en fladdermusart (Pipistrellus); fladdermusen är avbildad på företagets logotyp.

År 1987 grundade Ivo Boscarol den första privata flygplansfabriken i det forna Jugoslavien, som först tillverkade hängglidare, sedan hängglidare med motor och idag ultralätta flygplan av högsta kvalitet. I tillverkningsprogrammet ingår flygplanen Pipistrel Sinus, Pipistel Virus S-wing, Pipistrel Taurus och Pipistrel Apis.

Ivo Boscarol har fått flera utmärkelser för sitt arbete, bland annat Internationella flygförbundet FAI:s diplom Paul Tissandier för sitt bidrag inom flygplansutvecklingen. Under 2007 vann Pipistrels flygplan, Pipistrel Virus S-wing, vid Nasas tävling med temat vårt framtida privatplan och vann även under 2008 vid en tävling arrangerad av NASA . Vid tävlingen Nasa Cafe Nasa Green Flight Challenge i Santa Rosa i Kalifornien i oktober 2011 vann Pipistrel med det energieffektiva flygplanet Taurus G4.

Flygplanet Pipistrel Apis har uppnått 10 världsrekord enligt Internationella flygförbundet FAI:s kriterier.

En som definitivt har bruk av fallskärmar är Irena Avbelj, officer och fallskärms-hoppare. Hon är den farmgångsrikaste fallskärmshopparen i Slovenien hittills och har stått på pallen ett otal gånger i internationella fallskärmhopptävlingar.

Hon är 9-faldig världsmästare och har även 5 silver och 1 brons från världsmästerskapen, dessutom har hon 4 guld och 2 silver från Europeiska mästerskapen samt 3 guld, 6 silver och 3 brons från militärmästerskapen och 2 guld och 1 brons från militärspelen.

Alpina har hittills fått tre reddots tack vare designern Jure Miklavc, Elan har fått två priser med hjälp av studion GIGO design som också varit med att designa gatumöblerna Sitty och det energieffektiva fönstersystemet Unisash Arx View. Företaget Kolpa har fått två priser hittills i samarbete med studion Grafik in Fanatik. Tanja Pak, som är självständig glasdesigner, har fått två priser för sina glasuppsättningar, som är gjorda av 100% naturligt material.

Slovenien har tidigare fått bl.a. följande priser:
År 2009 fick Tanja Pak sitt produktdesignpris för glasuppsättningen Flow Water Set. Vertigo Bird i Ljubljana fick pris för sin horisontellt och vertikalt användbara tunna, avlånga, minimalistiskt formade lampa Slim Lamp. Alpina fick pris för sin Binom skokollektion. Novak M fick pris för sitt undersökningsbord S.
År 2008 fick Alpina pris för sina tidigare skidlöpningsskor ECS – Elite Racing Skate och ECL – Elite Racing Classic. Tanja Pak fick pris för glasuppsättningen Lara.
År 2007 fick Elan pris för sina skidor Speedwave.

Guldmedaljen gick till innovatören från Izola, Drago Cendak, som förutom en guldmedalj för sin minislipare för motorsågar även fick genimedaljen.
Silvermedaljerna gick till Davorin Kralj från Maribor för återvinning av sopor av lätt betong och polyuretan, Milena Potocnik från Kamnik för en apparat som avlastar ryggraden, Jože Stopar från Senovo för ett automatiskt handdrivet eldsläckarsystem och Vilijem Turšic från Kamnik med Marko Baraga och Jože Vetrovec för en bioaktiv avlägsnare av fukt och oönskad lukt.
Bronsmedaljerna fick Aleksander Polutnik från Malecnik för en elektrisk monocykel och Obrad Dabic från Ljubljana för ett diabetoskop, en metod för tidig upptäckt av sockersjuka.
Förutom dessa så drog även Matijaž Gostecniks soldrivna gravljus, Rafael Cingerlets roterande hydrauliska tång, Anica Rajhs multivalenta ugn samt Katja och Drago Vrhovniks hänge för ett hälsosamt och vitalt liv till sig uppmärksamheten.

Sedan 1999 tillverkar Riko massiva trähus. Sätet är i staden Ribnica, som är känt för sin tradition inom tillverkning av träprodukter (se nedan).
Företagets motto är att leva i en naturlig och hälsosam miljö. Man satsar på ekologiska, energisnåla hus och även på brandsäkerhet och på jordbävningssäkra hus.

År 1492 gav kejsaren Friderik III Ribnicaborna med ett patent rätten att handla med sina trävaror i främmande länder. Så vandrade de för att sälja sina varor runt om i Europa. Ribnica är förutom för tillverkning av trävaror även känt för krukmakeri samt skojfriska och trevliga människor.

År 2004 utfärdade Slovenien ett beslut om geografisk beteckning för trävarorna från Ribnica i Dolenjskaregionen.

I dessa moderna tider går det att handla varor från Ribnica även över Internet som t.ex. från hemsidan Ribnican.

Gårdfarihandlarna från Ribnica som drog ut i världen med sina varor var framförallt män, men även slovenska kvinnor framförallt från Primorska/Kustlandskapet och Kärnten/Koroška gav sig ut i världen för att tjäna ihop till sitt levebröd (se del 6):

En sloven som för närvarande aktivt försöker hjälpa till i Afrika, i Darfur-konflikten, är Tomo Križnar från Jesenice.
Han är fredsaktivist, författare och var särskilt sändebud för den forne slovenske presidenten Janez Drnovšek (se del 7) för Darfur i Sudan, som grundade den internationella kampanjen Svet za Darfur (Världen för Darfur). Se även Tomo Križnars hemsida.

Križnar är själv ingen missionär, men man skulle kunna säga att han går i de slovenska missionärernas fotspår, särskilt Knoblehars (se del 5), som i mitten av 1800-talet var den förste europé som hade trängt så långt ner längs Nilens strand och in i Sudan. Missionären Baraga (se del 5) verkade bland indianerna i Nordamerika och kämpade för ottawa- och ojibwaindianernas fortlevnad.

Även en slovenska har vigt sitt liv åt indianerna.

Branislava Sušnik (1920-1996) var en slovensk antropolog som bodde i Paraguay från 1951 och till sin död. I december 2009 beslutades det i kommunen Asuncion att en av gatorna i Paraguays huvudstad ska döpas efter henne. Hon hade förtjänat denna gest genom att grunda och under många år leda Paraguays centrala etnografiska museum, Museo Etnografico Andres Barbero.

Redan under sin levnad hade hon fått Paraguays högsta statliga erkännande inom vetenskapen för sitt arbete med de paraguayanska indianerna och i oktober 2005 gav den paraguayanska posten ut tre frimärken med titeln Paraguayanska antropologer, därav ett med hennes porträtt.

Att hon drevs utomlands där hon gjorde sin karriär berodde på händelser under 2:a världskriget. I hennes hembygd verkade en stark kommunistisk grupp, bland dem självaste Ivan Macek (se del 6). Där gifte sig också Kardelj (se del 7) med Maceks syster Pepca. Redan i början av kriget började de första avrättningarna och bland de första som kommunisterna dödade var hennes far - framför ögonen på Branislava.

Det finns också en nutida slovensk missionär, Pedro Opeka, som av prinsen av Monaco, Danielle Mitterand (den f.d. franske presidentens hustru) och den forne slovenske presidenten Janez Drnovšek (se del 7) har nominerats till Nobels fredspris (se del 5) för sin insats på Madagaskar, där han har hjälpt en kvarts miljon människor.
Han har verkat på Madagaskar sedan 1976 och ägnar särskild uppmärksamhet åt barnen samt lär människorna att leva av sitt arbete. Tusentals människor som har levt bland sopor har han hjälpt tillbaka till ett värdigt liv, med arbete och tak över huvudet.
I byarna, som hans organisation Akamasoa har byggt upp, går 10 000 barn i skolan.

År 2007 fick han den franska regeringens främsta erkännande Chevalier de la Légion d'Honneur (Knight of the Legion of Honor)

Pedro Opeka föddes i San Martin i Argentina, en förort till Buenos Aires. Hans föräldrar hade emigrerat från Slovenien för att fly undan Titos totalitära regim (se del 7). Redan som barn lärde hans far, som var murare, honom sitt yrke och de arbetade tillsammans som murare. Han var som ung också en talangfull fotbollspelare. Pedro Opeka talar slovenska, spanska, franska, engelska och malagassiska.

Till den ovan nämnda träindustrin hör även pappersindustrin som också finns representerad i Slovenien.

Ett yrke inom träbranschen som inte längre finns är splavar, flottare. Flottarna flottade timmer längs floderna Drava och Sava ända till det avlägsna Donau och Vojvodina samt Belgrad. Först nämndes flottningen 1283 och den dog ut 1941 p.g.a. 2:a världskriget resp. utbyggnaden av vattenkraftverk och järnvägen. I kommunen Podvelka i byn Javnik längs floden Drava finns ett flottarmuseum - det enda av detta slag i Europa, Splavarski muzej, i flottarkungen Franc Šarmans hem, vars förfäder hade varit flottare i 200 år. Förutom muséet kan man där ta en utflykt på en flotte längs floden Drava.
Längs Savafloden var Radece flottarnas centrum och man underhåller traditionen där med de årliga flottardagarna på Savafloden, Dnevi splavarjenja na Savi.

Flottarnas liv var ansträngande, svårt och farligt. Men det var också intressant, eftersom det innebar att man var långt från hemmet och problemen där hemma, så man lät sig njutas av detta. Inkomsterna var hyggliga och de flesta av ungdomarna från Dravadalen och annorstädes prövade på det spännande flottarlivet.

Idag utgör flottarna endast ett turistinslag - att få åka längs floden med flottarna är ett enastående sätt att få uppleva de forna traditionerna.

Idag utgör kolningen endast ett minne över det forna mycket utvecklade hantverket.

Vid kolarmilan, oglarska kopa, där man tillbringade en längre tid fanns också en kolarstuga, oglarska koca, där kolarna hade sin tilllfälliga bostad. Kolarna kunde också bo i en så kallad kožarica eller lubarca - en triangelfomad bostad av bark, som endast var lämplig för övernattning. Dessa var nödbostäder, som sattes upp vid milor som låg långt från kolarstugorna. De användes för att man skulle vakta vid milorna.

Från trä till textil...

Inom den slovenska textilindustrin utmärker sig framförallt Mura, grundat 1925, som är känt för sina högkvalitativa och eleganta kläder framförallt för bruk inom formella kretsar eller på elitnivå. För sina eleganta kläder, men kanske lite ledigare stil, är även textilföretaget Labod (Svanen) känt. Textilföretaget Beti tillverkar dock framförallt underkläder och badkläder samt lediga kläder, bl.a. pyjamasar och nattlinnen. Ett stort slovenskt underklädesmärke är Lisca, med online-shop även för Sverige.

En av de många slovenska modekreatörerna är även Nina Šušnjara (se bilden till vänster) , som i oktober 2009 satte upp en moderevy med titeln Retrospektiva.

Slovenien har liksom Sverige (Oriflame) ett eget kosmetikföretag, Afrodita.

Det grundades 1970 av Danica Zorin Mijošek. Hon öppnade sin första skönhetssalong, som fortfarande verkar idag, vid kurorten Rogaška Slatina, en prestigefull kurort med outtömliga mineralkällor. Detta innebar ytterligare variation i kurortens utbud, vars gäster ofta kom från grannländerna. Bristen ute på marknaden vad gällde skönhetsprodukter ledde till utvecklingen av den första egna produkten för ansiktsvård - en kamomillkräm, som lade grunden till utvecklingen av ytterligare kosmetiska produkter samlade under märket Kozmetika Afrodita.

En allt större efterfrågan från nöjda användare uppmuntrade till att organisera en större produktion som senare blev företaget Kozmetika Afrodita d.o.o., som har utvecklat ett brett spektrum av produkter för ansikts-, kropps- och hårvård. Med sin ledstjärna - att erbjuda produkter gjorda av framförallt naturliga råvaror med konstant kvalitet, har märket blivit uppmärksammat, vilket har haft betydelse för dess konkurrenskraft.

Bahovec hade sitt apotek vid Kongresstorget i Ljubljana, men även filialer i Wien, Prag, Bratislava, Budapest, Trieste/Trst, Rom, Zagreb, Belgrad, Tirana och Alexandria. Han trängde även in på den amerikanska marknaden med modern annonseringsstrategi och téet Planinka blev populärt bland amerikanarna. Leos fru Lidija bidrog med formgivningen av embalaget och annonserna. Hon ansåg att den gröna färgen passade att representera Bahovec produkter. Förutom téet Planinka, som renade och friskade upp blodet (m.a.o. laxerande te), var andra populära produkter doftkrämen Florida för massage mot reumatiska besvär, pulvret Nosal mot snuva, Alpina - läkande fett för huden, Smreka (Gran) - karameller mot hosta och heshet osv.

Framgången gjorde att familjen Bahovec kunde umgås i de högsta sociala kretsarna i Wien samt i bilklubbar m.m. De byggde också sin nya modernistiska villa 1935 på gatan Erjavceva cesta i Ljubljana. Ödet som denna villa mötte är symbolisk för det öde som familjen Bahovec och även andra företagare och intellektuella i Ljubljana mötte efter 2:a världskriget. Villan beslagtogs av den nya regimen och in flyttade partifunktionären Ivan Macek - Matija (se del 6 och del 7). När han flyttade ut 35 år senare raserades villan.

Även apoteket beslagtogs efter kriget och man förbjöd Leo Bahovec att utöva apotekarverksamhet.

Äggkonstnären Franc Grom från Vrhnika gör mönster i äggskal med ca 2500-3000 hål i ett ägg. Hans konst är inspirerad av traditionell slovensk design. För att borra hål i ägg krävs en mycket stadig hand och ett tålamod, som betalar sig väl i underbara kreationer som väcker beundran även ute i världen.

Dessa små konstverk har ställts ut i många länder och Franc grom har fått ett tacksägelsebrev även från Vita huset och dåvarande presidenten Bill Clinton samt en särskild beställning från den japanske kejsaren, som ville ha ett sådant ägg från Vrhnika i sin konstsamling. Dr. Janez Bogataj, professor i etnololgi, valde också att ha ett av Franc Groms ägg på omslaget till sin bok Mojstrovine Slovenije (Slovenska mästerverk).

Glasbruket Rogaška är världsledande inom kristalltillverkning. Man har i nästan 350 år bevarat de gamla traditionella tillverknings-
metoderna inom glasbruk och kristalltillverkning inom det slovenska området. I historien har glasbruket stått i tätt förbund med mineralvattenkällan i Rogaška Slatina och utvecklingen av kurorten, som behövde glas bl.a. till servering av mineralvatten.

Under 2007 och 2008 fick Rogaška priset Five Star Diamond Award från AAHS (The American Academy of Hospitality Sciences). År 2008 och 2009 fick Rogaška även statusen Superbrands. I Rogaška tillverkas också gåvor för den slovenska regeringens protokoll. Redan 1930 såldes produkter från Rogaška i USA genom Bloomingdale's.

Formgivaren och konstnären Oskar Kogoj tillverkar alla möjliga konstverk och bruksprodukter i naturliga material, även i glas och porslin, och inspireras av sina samlade kunskaper kring tusenåriga kulturer, allt från den egyptiska till den aztekiska civilisationen, från den etruskiska till den judiska, venetiska samt Epidauros och Veda.

Han har också tillverkat den venetiska hästen (en kopia från situlan från Vace, se del 8) som förstorats till naturlig storlek och som står i Ljubljana, Slovenj Gradec, Geneve och Jerusalem (se del 8).