Prežihov Voranc novell "Det första brevet" går att läsa på svenska i boken "Vesirens elefant - Berättelser från Jugoslavien".
Ett utdrag därur: "...Söndagseftermiddagarna var i vårt hem mättade av högtidlighet och djup frid. Denna känsla var ännu starkare om solen sken på vårt hus. Och idag när vi gjorde oss redo för att skriva det första brevet till min bror som levde i den främmande staden var eftermiddagen alldeles särskilt högtidlig. Med en aning tungt hjärta bredde jag ut mig vid bordet, som mor dessförinnan torkat av noga. Far låg på rygg på sängen intill väggen. I handen höll han sitt Celovec-veckoblad "Mir" och låtsades läsa. Men i själva verket hade han redan slumrat till av trötthet, trots att han nyss lagt sig. Mina två bröder satt på ugnsbänken och tittade ängsligt mot bordet där det vita skrivpappret skimrade. Mitt på bordet tronade bläckhornet, i vilket pennan stod. Mor satt på fönsterbänken en bit från bordet och höll av gammal vana armarna i kors. Denna vana hade hon fått av sina föräldrar som var rikt bondfolk och alltid höll armarna korslagda på det sättet; själv var hon emellertid bara torparhustru..."

När det blev dags att skriva adressen uppdagades det att brodern hade uppgett det tyska namnet på Celovec, dvs. Klagenfurt. Fadern vägrade att låta pojken som skrev brevet att skriva det tyska namnet på staden, trots moderns berättigade förmodan att brevet då aldrig skulle komma fram, då det inträffade att posten inte befordrade brev som hade slovenska adresser.
"... Följande morgon postade jag det brev med vilket far inledde kampen för vårt Celovec."

De historiska slovenska områdena Kranjska, Koroška (Kärnten), Štajerska (Steiermark), Primorska och Prekmurje (se del 15) skiljer sig åt i bl.a. de traditionella husens utseende.

Museihuset Dominkova hiša (Domineks hus) är typiskt för hur man byggde husen på Pannonienslätten i östra Slovenien (i Prekmurje och sydöstra Steiermark - Prlekija). I detta landskap överväger slättland med lerjord, därför användes också lera som byggnadsmaterial till husen. Husen var enkla, små och billiga. De förnämare husen byggdes först av trä och täcktes sedan av tjock lera som hade blandats med halm. När man sedan hade täckt över även med ett tunnare lager lera vitkalkades hela huset. En rand längst ner på väggen målades med grå färg och taket täcktes med råghalm. Bodelen och hushållningutrymmena låg under samma tak. Däremot fanns ett avskilt trädass.

Prekmurjes folkdräkt är av Pannonientyp, liksom folkdräkterna i Bela krajina (Vita regionen) och en del av Štajerska (Steiermark).

Männen bar linneskjorta och vida linnebyxor. Över skjortan hade de ett brett läderbälte, cemer [tchemer]. Arbetsskodon utgjordes av lädermockasiner eller träskor och finskor av stövlar eller låga skor. Som finklädsel bar män en mörk väst. På vintern hade man på sig jackor och kappor av tjockt ulltyg, cohe och plašce.
Kvinnodräkten utgjordes av linneärmar och linnekjol med skärp. Förklädet var först av linne, senare av bomull. Skärpet var av ull. På huvudet bar man en peca. Låga skor - šolni - var finskor. Man bar också stövlar eller ullsockor med förstärkt sula. På vintern hade kvinnorna långa ärmlösa pälskappor.

Utomhusmuséet i Pleterje (Skansen) visar en traditionell gård från 1800-talet, typisk för Šentjernejfältet under Gorjancibergen, men även för den vidare Dolenjskaregionen (det forna Nedre Krain).

Alla byggnader har en våning, är av trä (ek och bok) och täckta med halm, förutom torkhuset för frukt och lin. Bostadshuset har ett så kallat svart kök och är fördelat på utrymmena stora huset, lilla huset, kammare och skafferi. På gården finns även hötorkningsbyggnaden, kallad toplar (den är s.a.s. dubbel), svinstia, lada, en brunn av trä och dass.

I ett annat gammalt bostadshus på muséet kan man se krukmakeriprodukter, då krukmakeri var typiskt för området, och det finns en souvenirbutik med typiska souvenirer från Dolenjskaregionen.

Männen hade snäva byxor gjorda av tjockt ulltyg eller linnetyg, linneskjorta utan krage, väst av ulltyg eller sammet, s.k. lajbic, med metallknappar, halmhatt, strumpor och låga skor eller stövlar med nedvikt kant. På vintern bar man päls, kappor, s.k. kucme eller polhovke.
Kvinnorna hade på sig långa kjolar med liv, och under dessa hade de vita linneblusar utan krage. Huvudet täcktes med hårband, zavijace, eller en vit vävdpeca. Runt midjan hängde de ett metallskärp - sklepanec. På skärpet hängde en kniv i ena änden av en kedja.

På bilden till höger syns folkdräkten från Dolenjska i förgrunden samt i bakgrunden Prekmurjes folkdräkt (se ovan) till höger samt Bela krajinas (se nedan) till vänster om det dansande paret.

Ett annat typiskt hus i Dolenjskaregionen är Škrabceva domacija (Škrabec gård) i Hrovaca vid Ribnica. Boningshuset är byggt 1834. Det har ersatt ett tidigare boningshus, då gården förmodligen har funnits sedan 1600-talet. Från början enades bonings- och ekonomiutrymmena under samma tak. Boningsdelen utgjordes av förstugan, "huset" (stora rummet), kammaren (mindre rummet), köket, skafferiet, vindsrummet och en källare under marken. Ekonomidelen utgjordes av nötkreaturs- och häststall. Sedan huset är byggt av tegel med puts är endast gårdsbyggnaderna av trä, dvs. svinstian, förrådsboden (kašca), hötorkningsbyggnaden och ladan. Det typiska för just området är tre fönster på boningshusets kortsida. Förrådsboden var ämnad åt torkning av säd, majs och bönor, samt som redskapsbod. Hötorkningsbyggnaden, kozolec, är kombinerad på så sätt att den fortsätter med en enkel "vägg" med två "fönster" åt ena sidan. Ribnicaområdet är känt för sitt trähantverk för hushållsbruk och gårdfarihandlarna (se mannen på bilden) som sålde varorna runt om i Europa (se del 10).

Motiv från Dolenjska

Motiv från Bela Krajina

Folkdräkten i Bela krajina är som sagt (se ovan) av Pannonientyp. Det karakteristiska för just Bela Krajinas folkdräkt är att den är nästan helt vit, till skillnad från andra slovenska folkdräkter. Den är gjord av linnetyg.

Den kände mytologiske figuren från Bela krajina, Zeleni Jurij (Gröne Georg), som jagar bort vintern (se del 12 snart), har också på sig folkdräkt, men täcks förutom det även av björkgrenar.

Säreget för just detta landskap är även den folkliga ringdansen, belokranjsko kolo, samt att spela på tambura.

Husen i Bela krajina är också en typ av Pannonienhus (se ovan), men med inslag typiska för Dolenjskaregionen (se ovan).

Typiskt för husen är att det är trähus med en murad underdel, som är vitkalkad, de har små fönster och branta halmtak. Husen står självständigt och är av den typen att bostaden ligger över stallet. Det förekommer även kvadratformade bondhus.

På bilden till höger syns ett typiskt mönster för just Bela krajina, som finns på dukar och dylikt.

Gorenjskaregionens hus representeras av det äkta Alphuset Liznjekova domacija (Liznjeks gård) i Kranjska Gora. Det har sett ut som det gör idag sedan i slutet av 1700-talet.

Källaren och bottenvåningen är murade, emedan övervåningen är av trä. Fasaden är dekorerad med målningar och "sydda" hörn, ingången har en stenportal och träbalkongen, dvs."gank", pryds av ett staket med utsirade brädor.

Denna typ av hus har vanligtvis stallet i bottenvåningen och höladan på övervåningen jämte boutrymmet. Det var typiskt för områden med mycket snö på vintern, då boskapen i utrymmet under värmde upp bostaden.

Gorenjskaregionens folkdräkter tillhör Alptypen (se ovan) och det är framförallt dräkten från Alperna som har bidragit till Sloveniens gemensamma folkdräkt (se bilden till höger).

Till vänster syns de lokala dräkterna från Bohinj och Kranj samt den vidare Gorenjskaregionen.

I karstlandskapet i Primorskaregionen (Kustlandskapet) finns karstbyn Štanjel, som brer ut sig över terasser nedför en sluttning. Där finns ett ännu bevarat karsthus som hör till 1300- eller 1400-talet och som först utgjorde ekonomibyggnad, men som sedan gjordes om till ett bostadshus. Den nedre delen av huset blev förråd medan det på övre våningen fanns en enhetlig bostad. Huset är av sten, murad utan murbruk, och är täckt med skrle, tunna stenplattor.

Eftersom det är brist på vatten i karstlandskapet, har huset även en egen brunn, štirna, där regnvatten samlas. Vattnet rinner ner i brunnen längs stenrännor.

Karsthuset i Repen (se bilderna nedan) är ett välbevarat exempel på folklig arkitektur från Karst i slutet av 1700-talet, som är inrett som ett museum över slovenernas boendekultur i Karstlandskapet vid Trst/Trieste. Inom den slutna gården, borjac, samsas bostads- och ekonomiutrymmena.

Typiska arkitektoniska element är: stentaket täckt med skrle, en mäktig skorsten, gank (balkong med trappa), dörrtrösklar av sten, fönsterramar av sten med järnkors, en brunn - štirna, en hög mur som skyddar gården från den kraftiga vinden burja (sv. bora) och en stenportal, som pryder ingången till gården.

Många äldre karstinvånare minns den typen av gård från sina unga år. Bodelen utgörs av köket i bottenvåningen och på övervåningen sovrum och förrådet i ladan , där ofta de äldre eller barnen sov. Där förvarades också t.ex. vete, korn, potatis och valnötter. I sovrummet står en vagga vid dubbelsängen och vid väggen en bröllopskista typisk för karstlandskapet. lakanen är av hemgjort linne och filtarna av hemgjort garn. Den typiska madrassen är stoppad med majsblad, lubenca.
Ekonomibyggnaderna består av vinkällare-hram, stall-štala, förråd-pod, där verktyg och föremål är utställda som har att göra med vinodling, boskapsskötsel och jordbruk.

Över stallet finns höladan, senik. Där finns nu tillfälliga utställningar. På gården står även den forna ladan, skedenj.

Till vänster syns folkdräkten från Triesteområdet, där också huset ovan hör hemmma. Triesteområdets folkdräkt avspeglar handelsstadens rikedom.

Till höger syns salindräkten som är typisk för havssaltutvinnarna i Secovljeområdet i Piranbukten. Salinarbetarna dansade inte bara till fest utan även spontant ute på fälten och på kvällarna.

För Istrienhusen i Primorskaregionen är det typiskt att de är avlånga och murade i våningar. De är ganska "kompakta" liksom gården utanför som inte är större än husets egna yta. Över köket reser sig en mästerligt gjord skorsten. Utanför huset finns trappor, som avslutas med en baladur, terass med tak. Varje hus har en källare som delvis ligger under jorden. Bredvid huset stod toaletten och varje hus hade också en brunn, šterna.

Husen typiska för norra Primorska-regionen ligger utmed floden Soca (Posocje), förutom i Bovec (se nedan). Typiskt för dem är att de har typiska drag från Alphusen, dvs. är massivare och bredare och har vitkalkad fasad.

Lantgårdshuset i Bovecområdet, som trots att det ligger i bergstrakten tillhör kustlandskapet Primorska, kallas för Bovec-Trenta hustypen eller Trentahuset (från dalen Trenta). Det ligger också vid floden Soca. Huset har stall i bottenvåningen, trappor på utsidan eller en ganjk (balkong). Under taket finns höloftet. Huset står oftast på en sluttning, varför baksidan av huset ofta är helt ingrävd i sluttningen. Det centrala utrymmet är köket, dit man kommer in direkt från ganjk. Bredvid köket ligger kammaren, kamra eller izba. På andra sidan köket fanns ett likadant rum. Taket är brantare än hos Alphuset från Gorenjskaregionen. Huset är till formen ett Alphus, men har även typiska drag från Primorskaregionen.

På bilden ovan syns också folkdräkten som är typisk för norra Primorskaregionen, dvs. för området längs floden Soca.

Notranjskaregionens variant är en kombination mellan Alp- och Kustlandskapshus. Typiskt för dessa är att de framförallt är enkla, asketiskt formade på utsidan med halvvalmade branta tak. Förr täcktes de med halm, men detta har ersatts av takpannor. Över hela området finns det tre grundtyper: envåningshus, med bostaden över stallet eller över källaren (vid sluttning) och flervåningshus.
Till höger syns folkdräkten från denna region, dvs. från Bloke (se del 10), Cerknica med omnejd, Loška-dalen, och Vidovplatån.

För västra centrala Sloveniens variant är det typiskt att huset är större och mäktigare, har markantare Alphusdrag, ett brant halvvalmat sadeltak och större fönster. Det finns i områdena kring Pohorje, Slovenske gorice, Posavjebergen och i Ljubljanasänkan.

För östra centrala Sloveniens variant är det typiskt att den har markantare Pannonienhusdrag, ett brant halvvalmat sadeltak täckt med halm och mindre fönster. Denna hustyp kan man finna i Dolenjskaregionen (för andra hus där, se ovan) samt längst österut i Kozjanskoområdet.