Det
lite över 20 000 kvadratkilometer stora landet bebos av
cirka 2 miljoner invånare. Det omges av stora nationer
som sedan urminnes tider på alla sätt försökt
lägga beslag på området. Det har inte
varit lätt att bo i det blodiga Centraleuropas magtrakter,
där
under historien hundratals krigshärar dragit förbi
i en av de viktigaste korsningarna mellan civilisationer. I kontrast
mot
det svåra livet står skönheten hos den mustigt
grönskande och
omväxlande naturen med alla de små och stora överraskningarna
och säregenheterna både ovan och under
jord - ett riktigt sagolandskap. I denna del försöker
jag samla det som är
mest typiskt för varje landskap i Slovenien. |
I
världen finns det ca 150 större och ca 50 mindre länder än
Slovenien, som är ca 20.273 kvadratkilometer stort - men
mycket få länder kan jämföra
sig med Slovenien i landskapets mångfald.
I
detta lilla hörn av Centraleuropa möts och vävs
fyra stora europeiska makroregionala natur-geografiska enheter samman
med varandra: Alpvärlden med
sina berg och dalar, Pannoniens slättlandskap med
den kuperade periferin,
Dinarbergens karstlandskap med platåer och dalgropar
samt Medelhavsvärlden med kuperat landskap
och en mild, hälsosam inverkan från Adriatiska
havet.
Naturliga faktorer som avgör enhetstillhörigheten är
bergarter, relief, klimat och växtriket. Beroende på vad
i dessa faktorer som
överväger i olika områden delas Slovenien upp i
fyra
natur-geografiska zoner, dvs.
Alpzonen, Pannonienzonen, Dinarzonen och Medelhavszonen. |
|
.jpg) |
På
grund av den hundratals år gamla uppdelningen under Habsburgmonarkin
och även tiden innan dess (se del
2) samt Österrike-Ungern (se del
5) används än
i dag uppdelningen i dåtidens kronlandskap (se
bilden till vänster): Štajerska/Steiermark (4),
Kranjska/Krain (2), Koroška/Kärnten (3), Goriška/Görz (1)
och Istra/Istrien (1 nedan);
delar av dessa kronlandskap befinner sig idag utanför
Sloveniens gränser och syns ej på bilden. Inom det självständiga
Slovenien har av de forna
slovenska områdena endast Kranjska/Krain/Carniola bevarats
i sin helhet.
I dagens Slovenien finns följande ickeofficiella slovenska
landskap:
Gorenjska (2a), (slovenska) Štajerska (4), Prekmurje (5),
(slovenska) Koroška (3), Notranjska (2b),
Primorska (1) och Dolenjska (2c). |
Landet kan
för turisten med fördel delas in i områden med följande smeknamn
Solens väg (slo. Sonceva pot), Gårdfarihandlarrutten (slo.
Krošnjarska
pot), Vindens väg (slo. Vetrova pot), Guldhornsrutten (slo.Zlatorogova
pot), Smaragdrutten (slo. Smaragdna pot) och Bärnstensrutten (slo.
Jantarjeva pot). |
Prekmurje
Till 1919 levde befolkningen i Prekmurje
(landskapet på andra
sidan floden Mura) avskilt från de övriga slovenerna
under ungersk överhöghet,
med sitt centrum i Budapest. Men de envisades med att behålla
sin slovenskhet (se länk)
i sitt medvetande, i språket och i sina
traditioner hur mycket de regerande än försökte omvända
dem. Under 800-talet hade slovenerna kring västra stranden av
den idag ungerska Balatonsjön (slo. Blatno
jezero - betyder ordagrant Lersjön) ett relativt rikt kulturellt
och militärt centrum, Kocljevina. Pannonien ingick under
800-talet i det slovenska kungariket regnum Carentano (se del
2). När
ungrarna besatte det rika Pannonien (se del
4) försvann slovenskheten bland dem kring Balatonsjön succesivt
fram till 1200-talet, dock hade innan dess nära 1000 slovenska ord
tagits upp i det ungerska ordförrådet. Efter en långvarig
konflikt gällde först på 1200-talet till slut gränsen
mellan Ungern och Štajerska/Steiermark vid floden Mura.
|
|
Efter
en blomstrande period följde åter krig och elände
(se del 2 och del
4). På 1600-talet satte turkarna
gränsen för sin kontroll på staden Murska Sobotas
furstukvist. Sedan följde ännu en kulturell renässans
framförallt inom litteraturen. Under 1700-talet grundade man
sin egna dialektala protestantiska rikliga litteratur. Just att
protestantismen levde vidare där är karakteristiskt för
Prekmurje, till skillnad från det övriga Slovenien
som upplevde motreformationen (se del
3) och sedan dess övervägande har bekänt sig
till katoliscismen.
Prekmurjedialekten, även
kallad panonnonienslovenska
(se del
4, på ungerska
Vend nyelv, Prekmurjei nyelv) kallades för
länge sedan Vandalszki
jezik eller Vandalszka Vüszta (ung. Vandál
nyelv),
dvs. vandalspråket. |
|
Lanskapet
Prekmurje utmärker sig med sin leriga bördiga jord och
våtmarksliknande förhållanden.
Livet
där har skildrats framförallt av författaren Miško
Kranjec (se del
7) och även av författaren, poeten och dramatikern
Feri
Lainšcek.
Musik som skildrar den typiska melankoliska stämningen från
ett dimmigt landskap framförs av Vlado
Kreslin (se länkarna från bilderna till vänster
och höger). |
|
Av
alla de slovenska områdena så finns endast i detta
landskap i de nordöstra delarna, särskilt i skogsbrynen
där de har sina bon i håligheter i stammarna, den
vackra och sällsynta blåkråkan.
Men den fågel som är så typisk för detta landskap
att det har blivit en symbol för områdena runt floden Mura är storken.
Den bygger sina bon på byggnader, på taken, i skorstenen
och i träden.
|
|
|
|
|
Zlatovranka
- Blåkråka |
Bela štorklja - Vit stork |
Flytande kvarn på floden Mura |
Vidra - Utter |
På floden
Mura fanns förr 40 flytande kvarnar. Idag finns endast en
flytande kvarn kvar, en typ av kvarn som förr var typisk för
denna idag mycket förorenade flod. Mura smutsas ner redan
innan den ringlar in på slovenskt territorium från Österrike.
Vid Ljutomer lever uttern kvar i rent vatten. Det är ett av de
europeiska djuren som blir allt sällsyntare på grund av människans
hänsynslösa exploatering av naturen.
En sida som samlar intryck i form av bilder från Prekmurje är www.prekmurje.com. |
 |
Typiska
för området är också de vida fälten
med bovete,
som blommar först på hösten med sina vitrosa blommor,
vilka även uppskattas av bina.
De typiska husen för området, Pannonienhusen, beskrivs i del
11.
En gammal sed från Prekmurje är Borovo gostüvanje (se
del 12). |
 |
Kända
maträtter som härstammar från Prekmurje
är Prekmurska gibanica och Bograc. Mindre
kända är Bujta repa, olika
stekta sopprätter, Posolanka (Saltsoppa), bovete-,
majs- och vete-zlevanka,
retaš (olika
sorters strudel) och bosman (en kaka). Det finns även
många
vinsorter. Till maten används oftast pumpolja (se del
13) och stark paprika. Mer om Prekmurjes skyddade matprodukter
finns på hemsidan
Diši
po Prekmurju - Scent of Prekmurje. |
Prekmurje är känt för att romerna (se nedan) där
redan sedan länge har funnit en harmonisk samvaro med den övriga
befolkningen,
något
som kräver en anpassning från båda håll såväl från romerna som
från slovenerna.
En numera klassisk låt framförd
och skriven av Vlado Kreslin (se ovan) är
låten Tista
crna kitara (Den svarta
gitarren). Det amerikanska bandet The
Walkabouts har gjort en cover på låten som
heter That
black guitar, som finns på deras album Train Leaves
At Eight (2000).
Se det slovenska originalet
på länken från bilden till höger (samt
text nedan):
|
 |
Bil
sem še Vladek,
ko so - kot vedno za praznik -
prišli
brkati cigani v hišo igrat.
Oce je stopil v sobo po tisto crno kitaro,
ki jo je kupil
za prvo placo.
Gospod
tisto kitaro še imate,
gospod, tisto crno kitaro še imate?
Gospod, tista bila je res dobra.
So
ga spraševali
š e dolgo po tem,
zmeraj, ko hoteli so prositi drobi.
Zmeraj, ko igrali so v vaški gostilni
in hodili v pavzah do šanka.
Pa njihove ene,
ko prišle so pred vrata
po stare obleke,
so rade vprašale:
Gospod,
tisto kitaro še imate,
gospod, tisto crno kitaro še imate?
Gospod, tista bila je res dobra.
Vcasih, ko pridem domov,
sedim pod kostanji
in pijem,
pijem s prijat'li,
ki tam še ivijo.
Takrat, skoraj vedno
pri mizi
za nas zaigrajo
in vprašajo,
otroški obrazi
s hripavim glasom:
Gospoud,
tisto gitaro šce mate,
gospoud, tisto carno gitaro šce mate?
Gospoud, tista je bijla dobra,
tista je bijla dobra. |
Jag
var ännu Vladek,
när de - som alltid vid högtider -
kom
mustaschprydda zigenare att spela i huset.
Far gick in i rummet efter
den där svarta gitarren,
som han hade köpt
för sin första lön.
Herrn
den där gitarren har ni den än,
herrn, den där svarta gitarren har ni den än?
Herrn, den var verkligen bra.
Frågade
de honom
långt efter det,
alltid, när de ville be om småpengar.
Alltid, när de spelade i bykrogen
och kom till bardisken i pausen.
Och deras kvinnor,
när de kom framför dörren
efter gamla kläder,
frågade gärna:
Herrn den där gitarren har ni den än,
herrn, den där svarta gitarren har ni den än?
Herrn, den var verkligen bra.
Ibland när jag kommer hem,
sitter jag under kastanjerna
och dricker,
dricker med vänner,
som bor där än.
Då, nästan alltid
vid bordet
spelar de för oss
och frågar,
barnansikten
med hesa röster:
Herrun den där gitarren har ni dan an,
herrun, den där svarte gitarren har ni dan an?
Herrun, den va bra,
den va bra.
|
 |
Slottet Grad
na Gorickem i Prekmurje är det största slottskomplexet
i Slovenien. Det har så många rum som det finns dagar
på året,
dvs. 365. Det omnämns för första gången år
1275, men stod med säkerhet på sin plats redan 1208.
Det byggdes visst upp av tempelorden.
Det bytte ständigt ägare
från kyrkliga till lekmanna, kungliga och icke-kungliga.
I slutet av och efter 2:a värlskriget plundrades slottet
och lämnades att förfalla. Man försöker
nu att restaurera det så smått och eldsjälar
har ordnat ett litet museum i slottet.
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
Zdruenje
obcin Slovenije är en
organisation som samlar kommunerna i Slovenien och tillvaratar
deras intressen .
Till vänster syns exempel på några kommuner från just Prekmurje. |
Štajerska
Štajerska/Steiermark är
ett av de områden som tillhörde det forna slovenska
riket Karantanien, men blev ett sjävständigt furstendöme år
1180 (se del
2). 1246 uppkom en tvist med Koroška/Kärnten om
landsvapnet med pantern, vilket ledde till att Štajerska
fick byta färg på sitt vapen till de nuvarande (se del
1). Under historiens gång har det slovenska språkområdet
minskat i Štajerska och efter 1:a världskriget (se del
6) var det framförallt en mans förtjänst, Rudolf
Maisters (se del
6), att åtmintone den nedre delen av landskapet kom
att tillhöra Slovenien.
Den slovenska delen av Štajerska kan man dela upp i Prlekija/Slovenske
gorice, Ptujfältet, staden Maribor, Pohorje samt Dravadalen.
|
 |
 |
Slovenske
gorice är
ett stort kulligt område i nordöstra Slovenien och
delas geografiskt upp på Västra Slovenske gorice och Östra/Ljutomer-Ormov Slovenske
gorice eller Prlekija. Kullarnas toppar når upp
till 300 eller 400 m över havet. Slovenske gorice gränsar
i öster till floden Mura, i väster till floden Drava,
i söder till den kroatiska gränsen och i norr till
floden Gomilica i Österrike. Klimatet är subpannoniskt
med markant värmeväxling och nederbörden är
i genomsnitt 1000 mm/m2.
Prlekija, som utgör en
del av Slovenske gorice, har sin alldeles särskilda
identitet. Ett landskap fyllt av motstridigheter och vänligt mot invånarna
som är kända för sin Prlekijadialekt och sina starka band
till hemmet. Där finns även Ljutomer, som är Prlekijas
huvudstad, och Jeruzalem,
som är känt för sina utsökta viner. |
 |
Människorna är
påhittiga och skojar gärna på sin egen bekostnad,
men ännu hellre retas de med grannen. Allt detta visar sig
i byavapnen (se del
2), som utgör en del av det rikliga
folkloren och kulturarvet. Vapnens innehåll ger en fingervisning
om det typiska för byn och dess invånare. Prlekijainvånarna är
annars kända för att vara arbetsamma, tåliga,
samvetsgranna och ärliga människor.
En sångare som sjunger med Prlekijadialekten är Tadej
Vesenjak.
|
|
Förutom
för sina viner så är man känd även
för
sin särskilda mattradition. Matälskare kan välja
mellan många rätter, däribland ganci,
mjölksoppa, gräddsoppa med svamp, potatisgräddsoppa,
svampsoppa med bovetegröt, köttet tünka (se
del 13) samt många andra godsaker. |
Prlekija är
i huvudsak ett jordbrukslandskap och där har funnits
många kvarnar av alla de slag. De mest kända är vattenkvarnen Babicev
mlin vid floden Mura, vindkvarnen vid
Stara Gora samt vattenkvarnen vid ån Gibna, som har stått
där i 200 år.
Klopotec är en trävindflöjel i vingården
som skramlar och jagar bort fåglar. I Prlekija har
den oftast fyra rotorblad och i regel är vart och ett
av dem av olika träslag. Den anses ha en särskild
kraft att skydda vingården inte bara mot skadedjur.
I
Slovenske gorice produceras framförallt vitt vin: vit pinot,
chardonnay, gul muskat, sauvignon och av de röda nästan
bara pinot noir. De äldre sorternas popularitet (ametna
crnina/black velvet, modra portugalka) har sjunkit på senare
tid.
|
|
|
|
|
Štajerska är
känt för sina vita viner
|
Typiska
för vingårdarna i regionen är vinddrivna skramlor, klopotci.
|
Vingårdarna
följer kulle upp och kulle ner.
|
Förr
behövdes färjor för att ta sig över floden
Mura.
|
Från
Jurinšici i Slovenske gorice härstammar Janez
Puh (se del
5)
och där finns idag ett museum (se bilderna nedan) i hans barndomshem,
också det ett Pannonienhus (se del
11). Han
blev cykelmärket
Styrias och motorcyklarna Puchs fader samt grundare
till koncernen Puch-Werke.
Han var en uppfinnare med
många patent inom sitt specialistområde och var den som
uppfann bl.a. cykeln med lika stora hjul och biltaket (det sista
av kärlek till sin hustru). |
 |
 |
Slottet
Hrastovec vid Lenart är ett av de mäktigaste
slovenska slotten och det nämndes första gången
1265.
Det har under
åren byggts till och utgör nu en enorm sammansatt byggnad
med den gamla delen i söder.
Staden Ljutomer har under historien varit känt för sina travtävlingar
och tävlingshästar. Tre gånger om året samlades förr och ännu idag
de bästa travhästarna från när och fjärran på stadens travbana. |
|
Ptujfältet består av staden Ptuj,
den äldsta staden i Slovenien, samt fältet som omger det med den
kuperade periferin. Det finns knappt
ett hus eller en bonde i trakten som inte har en arkeologisk fyndplats
på sin gård. Bland fynden finns silvermynt och
hängen, rester av romerska byggnader och många gamla gravar,
svärdar, rakhyvlar, skålar
och spännen i brons, antika vapen, rustningar och stridsknivar, en
sminkask i brons som troligen är det enda fyndet i sitt slag i Europa,
bosättning från bronsåldern, marmorhuvud av den under åren 161-169
e.Kr. romerske medregenten Lucius Verus osv.
Fyndens ålder skiljer
sig från varandra med tusentals år och vittnar om den ständiga närvaron
i området. |
Ptuj om natten |
 |
Man
säger att det i staden Ptuj inte krävs
mer än att hacka lite i jorden för att hitta någon
mycket gammal formad sten, ett något yngre vapen eller gamla,
fina mynt.
Mitt i staden Ptuj står en gammal staty av Orfeus från
100-talet e.Kr. - den äldsta i Slovenien som också står
kvar på sin ursprungliga plats (se bilden till vänster). Under
medeltiden fick den anta rollen som skampåle.
Utanför Ptuj finns det två romerska helgedomar tillägnade den asiatiske
och romerske guden Mitra (se bilderna nedan) och på Ptujslottets
borggård kan man se den vackraste gravstenen i Slovenien från medeltiden,
omkring
år 1440, tillägnad Friderik av Ptuj (se bilden
till höger). |
|
Fortsättning följer! Denna del är inte
klar.
|
Under uppbyggnad! |
Sloveniens
historia del
1, del 2, del
3, del 4, del
5, del 6, del
7, del 8, del
9, del 10, del
11, del 12, del
13, del 14, del
15, del 16, del 17, del
18
|