Motivet från en slovensk herdesång i Steiermark togs upp av kompositören Haydn till hans "Hymn of the Empire" som användes fram till 1918.
Senare under Weimarrepubliken togs denna hymn över av Tyskland och är fortfarande idag den federativa republiken Tysklands nationalsång.
1823 tog kompositören Beethoven till sig motivet och omarbetade det till sin "Ode to Joy" ("An die Freude" på tyska).
1993 valdes Beethovens hymn "Ode to Joy" till Europeiska Unionens gemensamma symbol.

Idag står alltså världen tyst när den forntida slovenska herdesången spelas upp...

Gammal herdedräkt från Velika planina i Gorenjskaregionen.

1993 kom en serie slovenska frimärken ut med benämningen Slovenien - Europa i miniatyr, där även några gamla typiska instrument presenterades.

Citre (Cittran) är ett instrument som så sent som på 1800-talet användes brett över hela Slovenien. Det nämndes först under 1600-talet, men kom inte till allmänt bruk förrän på 1800-talet.

Lonceni bas (Krukbas) var ett utpräglat ackompanjemanginstrument. Det är gjort av lera och används som bas - för att ange rytmen i dansmelodier. Olika benämningar och andra vittnesmål berättar att instrumentet var mycket utbrett i de slovenska områdena. Längst har det bevarats i regionen Bela krajina, där det heter gúdalo eller díplenjak. I regionen Prekmurje var den känd som düda, vuk, vugac, vugaš eller medved, i regionen Primorska som pinja, i regionen Štajerska/Steiermark som moga, kugae eller mehurjeva muzika och i regionen Dolenjska som bas, loncen bas, báston, boben, duda och muga. Det tillverkas genom att man sträcker en grisurinblåsa över en lerkruka. Mitt i fästs en durrpinne. Man spelar med basen så att man med sluten hand eller med fingrarna glider upp och ner för pinnen - vid detta måste handen fuktas med vatten.

Trstenke (panflöjt) är ett urtida instrument vars användning kan spåras till det antika Grekland, där det var känt som syrinx eller panflöjt. Liknande instrument kände man till även på andra kontinenter och i andra gamla kulturer. I Slovenien utgör det äldsta bildmaterialet som vittnar om panflöjten situlan från järnåldern (se del 8). Idag överväger åsikten att panflöjten främst var ett herdeinstrument. I Slovenien tillverkades de mest i den östra delen, omkring Ptuj, i Haloze, i Dolenjska och även i Prekmurje, Porabje och i Koroška/Kärnten. Benämningen trstenka berättar att instrumentet är tillverkat av vass (slo. trst).

En av världens mest kända kompositörer och violonister Giuseppe Tartini (1692-1770) föddes i kustsstaden Piran (se del 15) där en staty av honom kan beskådas på Tartinitorget. Han hade en italiensk far och en slovensk mor. Av honom har Stråkkvartetteten Tartini tagit sitt namn (se bilden till vänster). En annan slovensk stråkkvartett utgörs av Rožmarinke (se nedan). En av de mest kända violinisterna i Europa var även det slovenska underbarnet Leo Funtek (1885-1965), som sedan 1906 levde och verkade mest i Helsingfors. Av dagens slovenska violinister är bland de mest kända Miha Pogacnik, Anja Bukovec, Maja Cerar samt Bojan Cvetrežnik , den sistnämnde från Terrafolk (se nedan)

Dragspelet är förmodligen det populäraste instrumentet i landet. I augusti 2011 samlades en rekordstor mängd dragspelsspelare i Cerklje vid festivalen Panonika Harmonika. Med 1 137 samlade spelmän hoppas man på att hamna i Guinness rekordbok.

En av de internationellt mest synliga slovenska dragspelsspelarna är Primož Parovel. Miha Debevec är tvåfaldig vinnare i diatoniskt dragspel vid världens mest prestigefulla dragspelstävling Attimis i Italien, samt har även vunnit i många andra dragspelstävlingar. 1998 blev Denis Novato världsmästare i diatoniskt dragspel och 1999 så även Robert Goter. Också Luka Juhart har fått många internationella priser i dragspel. År 2010 blev Martin Težak världsmästare. Marko Hatlak är en virtuos på dragspel, som bl.a. gästar Terrafolk (se nedan). Andra populära dragspelsartister är Slavko Avsenik och Lojze Slak, som spelar modern slovensk folkmusik i var sin ansambel (se nedan).

I Slovenien tillverkas bland de bästa dragspelen i världen, bl.a. Zupan och Rutar.

Slovensk musik innefattar allt från äkta gamla folksånger, som t.ex. Po Koroškem, po Kranjskem že ajda zori... (Över Kärnten och Krain mognar bovetet redan...) och nyskapad folkmusik med bl.a. det hittills internationellt mest framgångsrika folkmusikbandet Avseniki (se del 7) som också framför låten Na Golici, som har blivit någon form av signaturmelodi för Slovenien, eller det näst mest framgånsrika Ansambel Lojzeta Slaka till modern industrirock med det världskända bandet Laibach (se nedan), som redan har omnämnts i del 6 och del 7.

De danser man dansar till den slovenska folkmusiken är polka och vals.

I musikstycket Pomlad (Vår) till nedan till höger har folkmusiken (Ansambel Lojzeta Slaka) och rocken (Big Foot Mama) t.o.m. slagit ihop sina påsar.

Den ålderdomligaste slovenska folkmusiken har bevarats i det isolerade Rezija/Val Resia, som befinner sig på den italienska sidan om gränsen (se del 14). Där dansar man bara en dans - rezijanka (resianskan). Det är en pardans där dansarna aldrig tar i varandra, utan endast byter plats under dansen (se länk från bilden nedan till vänster) . Det instrumentala ackompanjemanget utgörs av fiol och cello. På länkarna från bilderna nedan finns även resiansk folkmusik och folksång.

Körsång har en viktig plats i slovenernas kulturliv - det finns knappt en skola utan kör och de traditionella sammankomsterna för körer är många. Den slovenska vokala musikkulturens starka tradition och höga kvalitet uttrycks ibland i karikatyren: Två slovener, så har du en kör. Ett exempel på en populär körsång är Kje so tiste stezice? (Var är de stigarna?) av Gustav Ipavec (se del 5) som också skrev Slovenec sem (Jag är sloven).
Andra exempel på körsånger är Štajerski fantic (Steiermarkgossen), Kaj ti je deklica? (Vad är det med dig, flicka?) och Oj, Triglav, moj dom (Åh, Triglav mitt hem) - den sistnämnda av Jakob Aljaž (se del 5).

På 60-talet och 70-talet fick några av dessa artister tillfälle att representera Jugoslavien på Eurovision Song Contest. Det var 1966 som man för första gången kunde höra det slovenska språket på Eurovisionscenen. I Belgrad hade publiken blivit upprörd när Berta Ambrož från Kranj vann uttagningen med sin sång Brez besed (Utan ord). Men hon återvände från Eurovision som sjua och hennes sång kom ut i flera utländska versioner (danska, norska, engelska). Redan 1967 blev det slovenerna som återigen fick representera Jugoslavien med Lado Leskovar och antikrigssången Vse rože sveta (All världens blommor). 1970 sjöng Eva Sršen sången Pridi, dala ti bom cvet (Kom, så ska jag ge dig en blomma) med mindre framgång.
Riktigt besvikna blev slovenerna 1975 när gruppen Pepel in kri i Stockholm 1975 kom på först 13:e plats med sången Dan ljubezni (Kärlekens dag), som idag blivit mycket folklig, nästan en nationalsång. Då upplevde slovenerna att Europa inte förstod deras musik. Nog tyckte man att låten hade förtjänat en bättre placering!
1990 sjöng samma grupp, dvs. Pepel in kri, backupvokalerna i Toto Cutugnos framträdande med vinnarlåten Insieme 1992, vilket blev en liten revansch.

De slovenska kompositörernas förening, Društvo slovenskih skladateljev (DSS), firar 60-årsjubileum 2007. Bland de mest sedda kompositörerna är Mojmir Sepe, som skrivit några av låtarna ovan, men även den legendariske Jože Privšek (1931-1998) som under sin mer än 30 år långa tid (1961-1995) som dirigent i Big Band komponerade många populära och jazzlåtar.
Big Band är slovenska radions och televisionens nationella jazzorkester. Det är en av de äldsta dylika orkesteruppsättningarna i världen, då det verkar oavbrutet sedan 1945.
Slovenska filharmonin (se del 5) firade under säsongen 2001-2002 sitt 300-årsjubileum och är den centrala slovenska musikinstitutionen med en rik tradition enligt europeiska mått mätt. Under denna verkar Slovenska filharmonins symfoniorkester och Slovenska kammarkören.

Hugo Wolf (se del 5) var på slutet av 1800-talet en framgångsrik centraleuropeisk kompositör, som på grund av dåtidens kraftiga germanisering av vissa slovenska områden betecknas som österrikisk kompositör, trots att han härstammar från slovenska föräldrar och staden Slovenj Gradec som ligger inom dagens slovenska territorium. Inte förrän nyligen har man börjat nämna hans slovenska ursprung.

Den store österrikiske dirigenten Herbert von Karajan (1908-1989) hade en slovensk mor, Marta Košir från Mojstrana, vilket väldigt få vet om även i Slovenien. Han var "Megamaestro". I Sveriges Radios P2 har han under år 2008 också varit under lupp.

I Slovenien arrangeras varje år sammankomster för musikälskare av olika slag. I maj arrangeras sedan 1984 Druga godba (Annan musik) - Internationell festival för alternativ och etnomusik. Ljubljana jazzfestival är en av de äldsta i världen och går av stapeln i juni månad. Festival LENT pågår från juni till juli och är en av de största multietniska musikfestivalerna i Europa med 400 framträdanden och en halv miljon besökare. I Bled pågår under ungefär samma tid också en musikfestival - Festival Bled, där det också i augusti pågår en mindre känd Etnofestival. I Brežice arrangeras varje år Festival Brežice och i Novo mesto har man Rock Otocec, som är motsvarigheten till nordiska Hultsfred och Roskilde.

Vad gäller Eurovision Song Contest eller Evrovizija, som jag redan nämnt ovan, så var Slovenien med för första gången som självständig nation år 1993. Nedan finns huvuddelen av låtarna som varit med och tävlat. Slovenien har ännu inte lyckats vinna, utan har som bästa plats hittills nått sjunde plats. Landet har inte heller några grannar som skulle ge det självklara höga poäng - inte heller länderna från det forna Jugoslavien, då musiksmaken i Slovenien skiljer sig en hel del från Balkanländernas.

Sestre med sången Samo ljubezen år 2002 fick inga poäng från Sverige, men gjorde senare samma år succé på pridefestivalen i Stockholm.

Den typiska slovenska musiken, som kanske på något vis avspeglar mentaliteten, är oftast mjuk, melodiös och behaglig, om det så gäller glad folkmusik, schlagers eller svängig pop, samt välgjord vilket också gäller för rockmusiken (se nedan).

Nedan följer musiker som väger särskilt tungt inom den slovenska musikbranschen:

Sedan finnsdet även mindre kända musiker som sångaren Andraž Hribar och Lara B eller en del som under längre tid först var kända lokalt innan de blev rikskända som t.ex. bandet Društvo mrtvih pesnikov (DMP), samt Tabu, Gušti & Polona, Juliette Justin och Carpe Diem.

Mest kända i världen är dock industrimusikbandet Laibach, som också står bakom kulturgruppen NSK - Neue Slowenische Kunst (se del 7). De uttrycker ofta genom egna omtolkningar av kända låtar en reaktion mot fanatismen, som även härjat på slovensk mark... (se framförallt i del 6). På sin senaste skiva Volk samarbetar Laibach med den slovenska gruppen Silence (se ovan).